ALMVIKSNYTT

02/2021

Enkelt och hållbart leverne med kor och oxar

Hare Krishna Devi Dasi har skrivit flera fina och inspirerande artiklar i Krishnarörelsens internationella tidskrift Back to Godhead, och från dessa skulle jag vilja ta upp några olika tankeställningar som vi alla kan fundera över.

Dagens människa skulle kunna ändra det nuvarande sättet att leva – som blir allt mer ohållbart – till en mycket ljusare framtid, om hon kunde försöka förstå och anamma den traditionella vediska livsstilen, där oxen och kon spelar en framträdande roll. Att ”umgås” och arbeta med dem för oss närmare godhetens kvalitet, men bortsett från det är de miljömässiga och kulturella aspekterna av detta slags naturliga levnadssätt viktiga.

Vårt moderna samhälle är helt enkelt så förvrängt att det är svårt att återuppliva goda värderingar och tankesätt. Hela detta moderna samhällssystem, med all dess exploatering av djur och natur, är sannerligen inte så lätt att ändra utan vidare. Vi använder fortfarande kon för att få mjölk, men samtidigt slaktas oftast tjurarna innan de är två år gamla. Oxen betraktas som vår far, då han i den traditionella livsstilen drar plogen och bearbetar jorden, vilket i slutändan resulterar i spannmål som ger oss näring. Oxen används också traditionellt för att transportera varor och personer.

I dagens själlösa samhälle har olika slags maskiner ersatt oxen, och vi har blivit mer och mer beroende av oljan. I USA är jordbruket mer beroende av oljan än någon annan industri. Mer än 90 % av dess energi härrör från oljan, och hela världen följer, eller fås att följa, detta ohållbara och farliga exempel. Transportsektorn är fortfarande till övervägande delen beroende av oljan. I länderna i tredje världen spelar dragdjur fortfarande en viktig roll inom jordbruket. Vi borde vakna upp och inse fördelarna med det traditionella, mänskliga och hållbara sättet att göra saker och ting, snarare än att försöka få dessa länder att följa vårt exempel. Detta är också mycket mera personligt, vilket skulle vara välkommet i denna opersonliga och mekaniska tid.

Vi borde använda oxarna för att framställa spannmål och grönsaker, som är naturliga födoämnen för oss människor, istället för att föda upp dem i avsikt att låta folk äta deras kött. Oxen betraktas också som symbol för religion, och genom att skydda den återupplivar vi dessutom vår andliga, medlidsamma läggning och – genom att handla enligt Guds önskan – ett sant religiöst levnadssätt. De teknologiska framstegen, som vi betraktar som önskvärda, gör oss i själva verket allt mer avtrubbade och störda, något som jag tror folk gradvis börjar inse. De yngre generationerna växer emellertid upp i tron att allt detta är normalt, och det är ytterst viktigt att visa i synnerhet dem att ett naturligt levnadssätt faktiskt kan vara långt mera tillfredsställande. Av den anledningen gläds jag alldeles särskilt då jag ser att våra ungdomar här på Almvik börjar vänja sig vid att sköta och arbeta med korna. Jag hoppas att vi inom en snar framtid också kommer att kunna använda våra oxar i jordbruk, skogsbruk och för transport här i Almviks by. 

Skrivet av Bhaktin Noora

Mahabharata – den ultimata äventyrsberättelsen

Människor har i alla tider älskat berättelser om olika personers och släkters öden. Innan det fanns några tryckta böcker fördes sådana berättelser vidare genom generationerna i muntlig form. Idag är utbudet av verkliga och fiktiva berättelser närmast oöverskådligt – något som blir uppenbart för var och en som har tillgång till dagens nätbaserade utbud. Ingenting tycks fängsla människor mer, och både tv-mediet och spelfilmer på bio lämpar sig naturligtvis väldigt väl för att förmedla berättelser. Sagan om ringen-filmerna var och är mycket populära, och för ett par år sedan avslutades tv-serien Game of Thrones, som likaledes tycks ha varit mycket populär. Men ingen av de här, eller några tidigare berättelser från världens olika kulturer, kan mäta sig med innehållet i det väldiga indiska eposet Mahabharata. Originalet består av arton delar som tillsammans innehåller omkring 100 000 sanskritverser, vilket gör eposet till det mest omfattande verket i världen.

Mahabharata

Det centrala temat i Mahabharata utgörs av berättelsen om de fem pandava-bröderna. Otaliga andra berättelser och episoder är invävda i den, men i den sjätte parvan (delen) återfinns också en av de främsta filosofiska och religiösa dialoger människan någonsin känt till: Bhagavad-gita. Få personer utanför Krishnarörelsen tycks vara medvetna om att Gitan ingår i Mahabharata, och överhuvudtaget tycks få västerlänningar känna till verket (jag har till exempel frågat några dussin bibliotekarier och religionslärare om saken, men bland dem fanns ingen som kände till Mahabharata). Och det är verkligen synd – en mer omfattande, myllrande, spännande och fängslande berättelse lär vara svår att hitta! Svårigheten för den intresserade har legat i att det inte funnits några autentiska, läsbara utgåvor att tillgå; de fullständiga, lärda översättningar som funnits på engelska har inte kunnat läsas med någon behållning av en lekman, och övriga versioner har ofta brustit i autenticitet.

Någon svensk version har inte funnits; det närmaste försöket var den lilla boken Indiska sagor: tre prinsars underbara äventyr som kom i svensk översättning 1986. De tre prinsarna var alltså Yudhisthira, Bhima och Arjuna, men denna bok gör sannerligen inte eposet rättvisa på något sätt. Själv läste jag inte Mahabharata förrän 2004, då jag skaffade Krishna Dharma Prabhus (Kenneth Andersons) återberättande av eposet. ”Läste” är fel ord – jag slukade boken! Det gick nästan inte att lägga den ifrån sig, och jag hade tid att över ett fåtal dagar läsa den i ett sträck (nåja, jag sov lite grann också). Niohundra mycket välfyllda sidor, ändå önskade jag att den hade fortsatt i det oändliga. Samma år frågade jag Brahma Muhurta Prabhu om jag kunde översätta den, och han gav klartecken omgående. Först våren 2012 var den svenska versionen klar för tryck, efter bland annat åtskilliga omgångar redigering och korrekturläsning. Till slut bestod den av två volymer med tillsammans mer än 1300 sidor.

Srila Prabhupada nämnde vid några tillfällen att han var villig att översätta Mahabharata, men han tillmätte den inte samma vikt som de vediska skrifter han faktiskt översatte. Srila Vyasadeva, som sammanställde Mahabharata, var ju som bekant inte nöjd efter att ha fullbordat verket (plus flera andra vediska skrifter). Hans andlige mästare Narada Muni gav honom därför rådet att författa Srimad-Bhagavatam, ”den fullmogna frukten från den vediska litteraturens önsketräd”. Men Mahabharata är trots det väl värd att läsas. Intrigen är brokig, vindlande, spännande och hisnande, och handlingen innefattar till och med besök på de himmelska planeterna och färder utanför vårt universum. Skildringen av kriget på Kurukshetras slagfält upptar mer än trehundra sidor, och här ingår naturligtvis en komprimerad version av Bhagavad-gita. Har du inte läst vår Mahabharata? Då har du en verkligt fängslande läsning att se fram emot! Den utgör också en fin present till dina vänner och bekanta. 

Skrivet av Isvara Puri das

Krishna – all glädjes källa: en rättelse

I Almviksnytt nr 10/2020 skrev jag (Isvara Puri das) att den första svenska boken (Krishna – all glädjes källa) inte hade någon engelsk förlaga, men det stämmer inte. Ajit Prabhu hörde av sig och berättade att det finns en sådan, nämligen Krishna, the Reservoir of Pleasure. Den här lilla boken trycktes 1969, men finns inte med i de nyare listorna över BBT:s böcker. Den svenska upplagan gavs alltså ut 1973, och Smita Krishna Maharaja ansvarade för översättningen. Boken om Krishna (i tre delar) döptes i den senaste upplagan om till Krishna, all glädjes källa, vilket kan orsaka en del förvirring i det här sammanhanget.

Intervju med Smita Krishna Swami del 2

- Hur kom du till Almvik, och vilka tjänster tog du upp här?

Efter ISKCONs registrering i Finland började jag tillbringa mera tid i Sverige igen. Jag reste runt och predikade, ett tag tillsammans med Svarupa prabhu. Jag besökte också gärna Almviks Gård, som ISKCON-Sverige köpte i början av 80-talet. Gaurpurnima 1986 fick jag min sannyas-invigning i Mayapur. Samma år på hösten installerades de vackra gudsgestalterna Sri Sri Panca Tattva under en extatisk festival på Almviks-templet. Vår dåvarande GBC.  Harikesa prabhu, bad mig att göra Almvik till min bas. Jag fick ett rum på templet, och därmed fick jag en förankring på Almvik.  

1987 beslöts det att fler lärjungar till Srila Prabhupada skulle ta upp ansvaret att inviga lärjungar, och jag blev en av dem.  Almvik som projekt är en viss utmaning att styra. Harikesa prabhu bad mig 1992 att ta upp tjänsten som Almviks tempelpresident under en period. Sedan utvecklades Almvik gradvis från att vara ett traditionellt ISKCON-tempel och jordbruksprojekt till det bykoncept vi har på Almvik nu. Jag blev styrelsemedlem i Almviks styrelse.  Jag hjälpte till med kobeskyddet och den årliga höbärgningen på sommaren. När huvudprästen på Almviks-templet, Lava prabhu från Norge, behövde dra sig tillbaka efter många år av trogen tjänst till Panca Tattva, gav jag mitt stöd till dem som tog ansvar för tempeldyrkan. Jag brukade även leda en japa-meditation och sharing-cirkel, och andra träffar för kommunikation och personlig utveckling.

Jag var genom åren mycket ute och reste, predikade och hälsade på mina lärjungar utomlands. Under två somrar cyklade jag i sällskap av lärjungar genom Baltikum och Kroatien. Jag har alltid varit mycket attraherad till ett liv i naturen, och eftersom Srila Prabhupada ville att vi skulle förverkliga konceptet ”Enkelt leverne och högt Tänkande” och lära oss att bli självförsörjande, känns det rätt och meningsfullt att jag har haft min plats på Almvik i många år.

Intervju av Astasiddhi Dasi

Giftermål och Harinam i Örebro

Lördagen 6 mars gifte sig Jayesh das och bhaktin Elsa i rådhuset i Örebro. För att fira vigseln hade de bjudit in hängivna från Almvik och Korsnäs till harinam i Örebro. Ett femtontal hängivna, huvudsakligen från Almvik, begav sig dit och trots kallt och blåsigt väder blev det ett entusiastiskt harinam som värmde Örebro-bornas hjärtan. Efteråt blev alla bjudna på pizza-fest lagad av Elsa och Jayesh hemma hos Jayesh pappa. Vi önskar dem stort lycka till i framtiden!

Vinter på Almvik

Gårdsrådet

Gårdsrådet på Almvik bildades för drygt ett år sedan och träffas regelbundet för att diskutera olika frågor relaterade till korna och jordbruket. Syftet med gårdsrådet är att utveckla ett samarbete bland de hängivna som gör tjänst inom vårt kobeskydd, jordbruk, skogsbruk, sågen, fruktträdgården etc och organisera oss på bästa sätt för att uppfylla Srila Prabhupadas mission. Vi tycker att det är särskilt viktigt att försöka inspirera barn, ungdomar och andra intresserade att bli delaktiga inom dessa olika verksamheter.

Titta gärna på vår nya film
”Några glimtar från sommaren 2020 på Almviks gård".

 
Youtube
 

Föräldrar till hängivna flyttar till Almvik

För snart ett och ett halvt år sedan flyttade Paramesvaris pappa Walter till Almvik från Tyskland, och alldeles nyligen har även Malyaharikundas mamma Pia sagt upp sin lägenhet i Vårberg och flyttat hit. Walter har fått en egen liten stuga som Lokanatha låtit uppföra och Pia bor i lerhuset bakom ladugården. Vi önskar dem välkomna till Almvik!

Brilliant as a hundred suns... 

How I long and yearn for peace
Amongst the hallowing deceit that seems to never cease
When will the world begin to see?
That only love can set their hearts truly free

Mislead by Mayas powerful hand
A temporary world which crumbles as sand
A crying voice which is hardly heard
Not able to hear the spiritual word
Following the voice of distant drums
For what, a few miserly material crumbs

Our hopes lie in the compassionate ones
Who shine as brilliant as a hundred suns
They freely give their hearts unconditionally
for you
To follow their footsteps and instructions this,
we can do

Rejoice, rejoice the saints are here
Showing the path back to our Lord so dear
Once more we can hear the blissful transcendental sound
And be happy to have been finally mercifully found

Dikt av Advaita Acarya

Srimad-Bhagavatam 7.7.49

..."Gudomens Högsta Personlighet uppenbaras genom Sina olika energier - den materiella energin, den andliga energin och gränsenergin. Han är den ursprungliga källan till alla levande varelser i den materiella världen, och Han finns i allas hjärtan som Översjälen. Fastän den levande varelsen själv har orsakat sina olika kroppar, tillhandahålls kroppen av den materiella naturen enligt Herrens order.

isvarah sarva-bhutanam
hrd-dese 'rjuna tisthati
brahmayan sarva-bhutani
yantrarudhani mayaya

"Den Högste Herren befinner Sig i hjärtat på alla levande varelser, o Arjuna, och Han leder deras vandringar, där de sitter som på en maskin bestående av materiell energi." (Bhagavad-gita.18.61) Kroppen är precis som en maskin, i vilken den levande varelsen får en möjlighet att sitta och röra sig i enlighet med sina önskningar. Herren är den ursprungliga källan till den materiella kroppen och till själen, vilken härstammar från Herrens gränsenergi.

Redaktionen:

Mukunda das

Malyahari-kunda dasi

Jivakesa dasi

Isvara Puri das

Pelle Händén

Kontakta oss gärna om ni har några synpunkter
och idéer: nytt@almviksgard.se

Sri Srimad A. C. Bhaktivedanta Swami Prabhupada
Grundare-acarya för det Internationella Sällskapet för Krishnamedvetande

Facebook
 

www.almviksgard.se
© ISKCON Krishnarörelsen 2021 International Society for Krishna Consciousness No:815600-0120 Founder-Acarya His Divine Grace A.C. Bhaktivedanta Swami Prabhupada Almviks Gård, 153 95 Järna

08-551 520 50