När jag bläddrar i mitt egna rykande färska exemplar av vår barnbok Forskardrömmar – Berättelser för nyfikna barn, fascineras jag av hur många olika anledningar och vägar det finns till att bli en forskare. Ett gemensamt drag går att urskilja bland porträtten; nyfikenheten. Men som forskare räcker det inte att vara nyfiken. Det behövs också en stark tilltro till fakta, som man är redo att ifrågasätta när något tyder på att man har fel. Min 4-åring är expert på nyfikenhet och ifrågasättande, egenskaper vi alla tycks ha som barn. Hur behåller vi de egenskaperna? Hur kan vi lära ut tilltro till fakta och behålla ifrågasättandet när de två framstår som motpoler? Vår övertygelse är att Forskardrömmar kan bidra här.
Något som alltid pågår i akademin är diskussionerna kring ledarskap. Från våra interna studiecirklar konstaterar jag att det verkar finnas lika många anledningar och vägar till akademiskt ledarskap som till att bli forskare. Den röda tråden tycks inte vara lika positiv som för forskning, och här finns något för den akademiska sektorn att arbeta med, hur gör vi ledarskapsuppdrag attraktiva för unga forskare? För ledarskap kan ju vara så kul! Åtminstone är uppdraget som ordförande för den unga akademin det mest givande och roliga jag har gett mig på. Det får mig att känna mig som en nyfiken 4-åring igen.
