Nyhetsbrev med senaste nytt. Problem att visa det? Se det i webbläsaren.

Nr.1/2021

Tjänst till korna och andligt liv går hand i hand

Krishna Kshetra Maharaja har skrivit en bok som heter Cow Care in Hindu Animal Ethics, som jag börjat läsa. Jag ville ta upp ett par saker från hans bok och uttrycka några av mina tankar kring dem. Maharaja presenterar ett intressant exempel från Chandogya Upanishad, där det förklaras att förutsättningen för att få ta emot högre kunskap från en visman har varit att ta hand om vismannens (lärarens) kor, för att på så sätt visa sin beslutsamhet och uppriktiga önskan genom att utföra denna tjänst. Det finns många bra anledningar att tilldela den aspirerande lärjungen just denna tjänst. Att bege sig in i skogen för att ta hand om kor innebar att man tvingades undergå självtukt och höja sig över världsliga hänsynstaganden, att välja avsagdhetens väg (nivrtti) och avvisa de världsliga ansträngningarnas väg (pravrtti), skriver Krishna Kshetra Maharaja. Han nämner också att tjänsten som består i att ta hand om korna är mycket lyckobringande och renande för kandidaten som önskar ta emot högre kunskap.

Jag har också erfarit hur denna tjänst, med allt det ansvar som det innebär, är mycket utvecklande och hjälper till att höja ens medvetande till godhetens kvalitet. Att tjäna kor gör att ens liv blir mycket reglerat och fridfullt, eftersom korna själva är mycket reglerade och fridfulla. Tar man hand om kor utvecklas också egenskaper som enkelhet och rättframhet, vilka är mycket viktiga för den som vill leva ett andligt liv. Djur är vanligtvis mycket lyhörda, vilket kan hjälpa en att själv utveckla lyhördhet.  Korna ger oss så många värdefulla produkter som kan framställas från mjölk. När vi inser hur värdefulla korna är så är det också lättare att behandla dem väl och på ett personligt sätt. De tjänar oss, och vi bör tjäna dem. Krishna Kshetra Swami skriver också att korna genom sina givande och närande egenskaper utgör ett exempel som kan tjäna som en modell för ett lämpligt sätt för människor att leva sina liv. Jag förstår också hur man genom att leva med kor lättare kan utveckla dessa egenskaper och även andra brahminska kvaliteter. Tjurar och kor är dharmiska djur, varför det är mycket viktigt att sköta om dem och på så sätt bli lämpad för att etablera och upprätthålla dharmiska och harmoniska levnadssätt i människosamhället. Kor är mycket viktiga såväl för brahmaner som för alla andra människor.

Brahmaner behöver för sin tjänst många av de saker korna producerar, och den som dricker komjölk får möjlighet att utveckla de mer subtila hjärnvävnaderna som (äkta) komjölk ger upphov till – vilka är mycket viktiga om man vill utveckla andlig kunskap och utöva andligt liv, vilket är det yttersta målet med den mänskliga livsformen. Av den anledningen kan man utan vidare betrakta koskötsel som en mycket värdefull  verksamhet innan man får ta emot andlig kunskap och andligt förverkligande. I själva verket utgör kobeskydd och spridandet av andlig kunskap de högsta formerna av välgörenhetsarbete för alla människor.

Korna ligger Krishna så varmt om hjärtat att stödjandet av kobeskydd är ett utmärkt sätt att uppnå Hans barmhärtighet, särskilt nuförtiden, då så få människor faktiskt är beredda att ägna sig åt detta. Jag kan i det här sammanhanget säga att jag är mycket glad över att en del av de unga pojkarna (Lakshman och Shyamasundara) här på Almvik börjat hjälpa mig med tjänsten till korna, och att de tycks gilla det. Detta är mycket lyckobådande!

Skrivet av bhaktin Noora


Två frågor till Smita Krishna Swami – del ett

Smita Krishna Swami, andlig läromästare och bosatt på Almviks gård, 

berättar hur han kom i kontakt med Krishnarörelsen.

Kan du berätta för oss hur du gick med i Krishnarörelsen?

SKS: Jag var en sökare, och är väl på ett sätt fortfarande en sökare, fast jag nu har funnit Krishna. Jag var intresserad av andliga ting och mystik, såsom tibetansk buddhism. På sommaren 1969 besökte jag Hamburg i norra Tyskland. När jag gick på den kända nöjesgatan Reeperbahn såg jag en grupp människor på andra sidan gatan. Jag gick över till dem för att se vilka de var. Det visade sig att de var en grupp munkar som satt på en matta. De tände rökelse och just då satt de bara där, de verkade förbereda sig för någonting. Jag stod framför dem bara ett kort ögonblick, men mötet med dem var den starkaste upplevelsen jag fick med mig från Reeperbahn. Jag gick väl igenom en slags existentiell kris just då, och dessa munkar gjorde ett starkt intryck på mig. Jag försökte hitta dem igen på Reeperbahn vid ett annat tillfälle den sommaren, men misslyckades.

Smita Krishna Swami 1969 innan han reste till Tyskland

Smita Krishna Swami 1970 kort efter han gick med i Krishnarörelsen

I maj 1970 fyllde jag 18 år, och den sommaren besökte jag återigen Hamburg. Jag ville söka efter dessa munkar igen. Denna gång fick jag napp. Någon visade mig en tidning, Zuruck zur Gottheit (den tyska utgåvan av Back to Godhead), och bjöd in mig till söndagsfesten på templet i Bartelstrasse. Jag bestämde mig för att gå  dit. Tempelbesöket blev en djup, omformande upplevelse för mig. Jag blev väldigt berörd under detta besök. De hängivna framhöll under sitt föredrag vikten av att ha en guru, vilket sedan tidigare var en del av mitt sökande. Det blev även kirtan och prasadam. En av de hängivna kom och pratade med mig. Jag ville ställa honom frågan om jag kunde få en andlig mästare, men tyckte att jag borde ställa en mera ödmjuk fråga. Under föredraget sades att man måste vara allvarlig när man vänder sig till en andlig mästare, så jag frågade hur man blir allvarlig. Jag fick svaret att det var inga problem, jag kunde helt enkelt bara stanna hos dem! Då tänkte jag på allt jag måste ge upp: min katt, min moped, min kanot … jag gick igenom en viss sorg då jag insåg att jag måste klippa mina band. Jag minns att Bhakti Bhusana Swami också var närvarande, och det blev kirtan, en tempelceremoni med sång och dans. Jag sjöng med, och plötsligt var det som om allt som tyngde, karma, bara föll av mig, som en jacka jag tog av. Jag ville komma tillbaka till templet nästa morgon, innan jag skulle åka hem till Sverige. Jag kom dit omkring kl 8 på morgonen och fick frukost-prasadam. Vi skulle gå ut på harinam, sjunga på gatan. Kulashekara, som var sankirtanledare, frågade Hamsaduta, tempelföreståndaren, om de kunde ta med mig på harinam. Han svarade: Ja, varför inte? Så kom det sig att jag gick ut på harinam min första dag på templet. Jag tänkte att jag stannar nog här på templet en dag till. Sedan insåg jag att om jag stannar, så blir det nog hela veckan, och sedan en månad, hela sommarlovet. Då kunde jag ta ett sabbatsår från skolan.

Jag hade ett år kvar på gymnasiet. Jag stannade, och under min andra dag på templet så regnade det. Vi gick inte på harinam, utan gick ner i tunnelbanan och distribuerade tidningar. De tipsade mig om vad jag skulle säga till folk, och jag minns att jag distribuerade fyra tidningar. Sedan bara stannade jag där på templet. Under mitt första år gick jag ut på sankirtan och distribuerade tidningen Back to Godhead. Hamsaduta och hans fru Hemavati från USA var på templet då, och det var en entusiastisk och livlig tid, jag har fina minnen från den tiden. Jag blev rekommenderad för invigning av tempelpresidenten, men fick också skriva ett brev till Srila Prabhupada och be om invigning. Srila Prabhupada svarade mig:

”My dear Smita Krishna Das. Please accept my blessings. I beg to thank You very much for Your kind letter dated 24th August 1971. I have gladly consented to accept You as my duly initiated diciple. Your spiritual name is Smita Krishna das brahmacari. Smita Krishna means Krishna who is smiling … I can understand from Your letter that You are a very sincere boy and are hankering to make advancement in Krishna Consciousness. These are first class qualifications and if You will continue in this way with enthusiasm and determination Your rapid advancement in Krishna Consciousness will be certain.”

Med brevet fick jag mitt invigningsradband, som Srila Prabhupada hade chantat på. Därmed blev jag en invigd lärjunge till Srila Prabhupada. Invigningseldoffret utfördes av Hamsaduta i september-oktober, och vid det eldoffret erhöll jag även min andra invigning, brahmana-invigningen. Sedan bad Srila Prabhupada att Hamsaduta och hans fru skulle komma till Indien och hjälpa honom med spridandet av Krishnamedvetande där, och då blev jag pujari (präst) för Gudsgestalterna Sri Sri Radha Krishna och Jagannath, Subhadra och Baladeva på Hamburg-templet. Jag fick träffa Srila Prabhupada när han predikade entusiastiskt i Paris 1972 och höll en invigningsceremoni i en park där. Jag kom inte till Sverige igen förrän tre år senare, 1973, samma år som Srila Prabhupada besökte Sverige. Hängivna från Tyskland reste  till Stockholm för att träffa Srila Prabhupada och jag följde med. Jag var närvarande vid de offentliga föredragen Srila Prabhupada gav här, och på lektionerna han gav på templet i Spånga. Jag fick ansvaret för översättning och utgivning av den första lilla boken på svenska, Krishna, all glädjes källa. Under åren 1973 till 1978 var jag på sankirtan och distribuerade böcker i Sverige. Sedan tjänstgjorde jag som pujari på Korsnästemplet.

Under en period 1979-80 var jag ashram-lärare på den nystartade gurukulan (skolan) på Korsnäs gård. Sommaren 1980 installerades Sri Sri Gandharvika Giridhari på Korsnäs. Jag tog en del ansvar vid installeringen och för Deras dyrkan.
Sedan reste jag till Finland för att hjälpa Dhirashanta Prabhu från England att etablera ett ISKCON-tempel i Helsingfors. Jag upplevde denna tid som inspirerande och utvecklande. Vi reste runt och distribuerade böcker och predikade. Jag tog ansvar för registreringen av ISKCON Finland som religiöst samfund. Detta möjliggjordes genom en lag från 1878, från den ryske tsarens tid, som gav olika religiösa samfund rätten att registrera sig. En advokat från Sverige som var vän med de hängivna hjälpte mig. Advokaten trodde det hela skulle ta 3-4 månader men det tog 3-4 år! Tempelpresidenten Tattvavada prabhu bekräftade att registreringen blev till stor hjälp för att de hängivna i Finland skulle kunna etablera sig där. Den gav dem lagstadgad rättighet att fritt utöva sin religion och sjunga på gator och torg.

Titta gärna på youtube - filmen där Smita Krishna Maharaj talar om sitt lerhus

Nedskrivet av Astasiddhi Dasi


Bhakta-kurs för ungdomar

Mukunda das har börjat med en bhakta-kurs för ungdomarna här på Almvik. De träffas varje söndag och går igenom olika ämnen inom vår filosofi, diskuterar och lär sig verser från Bhagavad-gita. Det är åtta pojkar i åldrarna 12-22 år som deltar.
Sedan i höstas kommer ett flertal av dessa pojkar också varje kväll till Gaura-arati och har kirtan tillsammans för Pancha Tattva. Några av dem går också på harinam i Stockholm varje lördag och distribuerar även böcker! 


Prabhupada-maraton från Almvik

Herren Caitanya är Sri Krishna Själv, och Han och framträdde för drygt 500 år sedan för att ge människorna gudskärlek, den högsta välsignelsen. Han instruerade Sina efterföljare att sprida Krishnamedvetande till alla och envar i enlighet med Bhagavad-gitas och Srimad-Bhagavatams
undervisning. Srila Prabhupada, grundare-acharya för Krishnarörelsen, översatte Bhagavad-gita, Srimad-Bhagavatam och även andra skrifter till engelska. Han var mycket mån om att dessa böcker skulle spridas över hela världen för att gynna alla människor och levande varelser.
Det var en tid under 80- och 90-talen som Krishnarörelsen i Sverige hade fem sankirtan-grupper som distribuerade böcker på heltid på gator och torg i hela Sverige, i ur och skur. Därefter minskade distributionen. Under jul-månaden december brukar hängivna världen över göra en extra insats för bokdistributionen och även bli så inspirerade att en enda person kan distribuera hundratals böcker på en enda dag! Distributionen under december kallas i Krishnarörelsen för ”Srila Prabhupada-
maraton”. Detta år kunde Almvik gå ut med en liten grupp och några timmar dagligen distribuera böcker; Jagadbandhu das från Holland, bhakta Narayana från Syrien och jag själv. Dessutom var Yogindra das, Lokanatha das, Laksmirupa dd och Jivakesa dd ute några timmar här och där. Grädden på moset var att våra ungdomar Ananda, Laksman, Syamasundara och Madhava också var ute och distribuerade! Resultatet av vår distribution blev 1 Srimad-Bhagavatam-set, 53 Bhagavad-gita, 80 andra stora böcker och 704 Chant & Be Happy och andra små böcker.

Janeshvara das


Vinter på Almvik


Hängivna på Almviks gård sommaren 1994


Bli månadsgivare till korna!

Att beskydda kor är lyckobringande för hela människosamhället. Det är ett av de främsta sätten att glädja och tjäna Gudomens Högsta Personlighet, Krishna. Kobeskyddet på Almvik drivs helt ideellt utan vinstintresse. Vi är beroende av donationer för att kunna fortsätta ta hand om våra kor och utveckla verksamheten mer och mer. Om bara 150 personer ger 100 kr i månaden skulle detta innebära att kobeskyddet på Almvik blir självbärande. Vi behöver din hjälp! Gå in på vår hemsida www.kornasvanner.se och klicka på rubriken ”donera". Beloppet du väljer kommer att dras automatiskt från ditt konto varje månad. Tipsa gärna dina vänner om möjligheten att bli månadsgivare till korna!


Dikt av Aristaha prabhu

Sävens sus

Säven susar när kvällen närmar sig stilla
Invid stranden under trädens gröna paraply
Så lugnande och helande var gång vi går ut
Hon naturen vår Moder förefaller alltid frisk och ny

För en gudshängiven är Krishna den frögivande Fadern
Som befruktar själen i naturens sköte
Kan vi minnas detta varje ögonblick
Är vi inte ensamma övergivna och
skogspromenaden blir ett livgivande möte


Srimad Bhagavatam 10.3.27

....Prakriti, den kosmiska manifestationen, står under tidens kontroll.
Förvisso styrs allting av tiden, och tiden styrs av Gudomens Högsta Personlighet. Därför behöver den Högsta Herren aldrig frukta tidens angrepp. Tiden beräknas enligt solens rörelser (savita). Var tidsrymd - varje minut, varje sekund, varje dag, varje natt, varje månad och varje år - kan räknas ut enligt solens rörelser. Men solen är inte oberoende, ty den står under tidens kontroll. Bhramati sambhrta-kala-cakrah: solen rör sig inom kala-cakra, tidens omloppsbana. Solen står under tidens kontroll, och tiden styrs av Gudomens Högsta Personlighet. Därför behöver Herren inte frukta tiden...


Redaktionen:

Mukunda das

Malyahari-kunda dasi

Jivakesa dasi

Isvara Puri das

Pelle Händén

Kontakta oss gärna om ni har några synpunkter
och idéer:nytt@almviksgard.se

Sri Srimad A. C. Bhaktivedanta Swami Prabhupada

Grundare-acarya för det Internationella Sällskapet för Krishnamedvetande


facebook


www.almviksgard.se
© ISKCON Krishnarörelsen 2018 International Society for Krishna
Consciousness No:815600-0120 Founder-Acarya His Divine Grace A.C.
Bhaktivedanta Swami Prabhupada Almviks Gård, 153 95 Järna 08-551 520 50

Du får detta nyhetsbrev eftersom för att du har skrivit upp dig på vårt nyhetsbrev. Skulle du vilja avsluta din prenumeration, klicka här.