Nyhetsbrev med senaste nytt. Problem att visa det? Se det i webbläsaren.

Nr.9 2020


Ytterligare några insikter om tjänandet av våra kor 

Jag har tidigare nämnt att kor verkligen gillar att bli borstade, det fungerar som en slags massage för dem. Det är härligt att se hur de njuter i fulla drag när jag borstar dem. De har mycket uttrycksfulla ögon, och riktar ofta sina öron bakåt när de njuter eller kopplar av. Detta händer också då jag mjölkar dem. När jag är klar med borstandet av en ko och flyttar över till nästa, så brukar de för det mesta följa efter och försöka fånga min uppmärksamhet genom att komma riktigt nära; de knuffar lätt eller stirrar på mig för att visa att de vill ha mer! De ställer sig också ofta i kö när jag börjar borsta dem, i väntan på sin tur. Ett problem när det gäller oxarna är att Demjan, gruppens ledare och den som har de största hornen, kommer och kör bort de andra, och kräver ensamrätt till den här tjänsten. Man får på något sätt försöka dela upp utrymmet så att andra också kan få sin andel av borstandet.

Utav oxarna har Shiva en intressant personlighet. Han är rätt oberoende och för det mesta mycket försiktig när jag försöker närma mig honom. Jag har hört att han var lekfull och rätt drastisk i sitt uppträdande som yngre. Det är typiskt för jerseykor (han är till hälften av den rasen) att de är svåra att träna och ”få pli på”. Numera har han lugnat ner sig, men är mycket intelligent och lyhörd. Han tycks ibland förstå vad jag säger eller vad jag tänker göra. Om jag planerar att göra något han inte gillar så försöker jag undvika att visa honom detta i förväg. Ibland när jag i någon annorlunda situation vill att han ska följa mina anvisningar, så verkar han faktiskt reagera på mina instruktioner då jag talar till honom tydligt men lågmält. Shiva är ganska reserverad, men trots det visar han ibland sin tillgivenhet genom att komma fram och kyssa (det vill säga slicka) mig, vilket är så mysigt och riktigt värmer ens hjärta. Detta kan inträffa utan vidare då jag gör rent i deras bås, eller utomhus då jag sitter på marken efter att ha borstat dem. Jag kan inte påminna mig att någon av de andra oxarna någonsin gjort detta.

Förutom till Shiva så har jag också ett lite speciellt band till Nandi. Han tycker alltid om att få uppmärksamhet och kommer ofta fram för att bli klappad. Trots det övergår han lika ofta till att skaka sitt huvud och rikta sina horn mot mig, men inte allvarligt menat. Nandi är ju en ung oxe och därför mycket lekfull och mera aktiv än de andra oxarna. Han verkar tycka om när man talar till honom, och följer mig med blicken när jag utför mina sysslor i ladugården. Alla korna och oxarna gör förstås också det när de förväntar sig att de ska få något att äta, men Nandi är särskilt på hugget. En gång iakttog jag oxarna från mitt (stängda) fönster, och när jag såg honom beta i utkanten av fältet, nära där jag stod, började jag ropa hans namn. Han kunde omöjligt höra min röst, men lyfte huvudet och såg sig omkring, som om han försökte ta reda på var ljudet kom ifrån. Då bad jag om ursäkt och sade till honom att han kunde fortsätta äta, vilket han också gjorde.

Faktum är att kor är mycket känsliga djur, och de tycker om att behandlade på ett mycket lugnt och vänligt sätt. De kan givetvis också vara envisa, såsom då de äter och är på väg ut, och i de situationerna måste man ibland höja sin röst för att få dem att röra sig i rätt riktning. När det gäller att träna oxar så sägs det också att vänliga ord, snarare än hårda, är mycket mer effektiva och ger bättre resultat. Jag tycker att kor, och i synnerhet oxar, verkar kunna känna av sinnesstämningen och attityden hos de personer som närmar sig dem, varför det är bra om man behandlar dem respektfullt men beslutsamt.

Bland våra kor har Lila en särskilt moderlig läggning. Förra vintern, när hon var allvarligt sjuk och vi var tvungna att hålla henne i ett eget bås, så fick jag också ta del av hennes omsorgsfulla natur. Hon slickar för det mesta sin dotter Dhawali mycket flitigt varje dag, men när Lila blev svag visade hennes dotter sin illasinnade sida och var faktiskt mycket hård och dominant mot henne, så till den grad att vi blev tvungna att skilja dem åt. Kor tycker verkligen inte om att vara ensamma, så jag försökte tillbringa så mycket tid tillsammans med Lila som möjligt. Hon var nere ganska länge, men till och med då tackade hon dem som tog hand om henne. När hon blivit bättre, men inte helt bra, och jag satt i hennes bås och chantade japa kom hon alltid fram och började slicka mig intensivt, för det mesta på mina händer. Kor har mycket sträva tungor och det gjorde faktiskt riktigt ont. Jag försökte täcka mitt skinn med en trasa, men det tog inte lång tid innan hon lyckades flytta på den genom sitt beslutsamma slickande. Jag var glad över att få ta emot hennes tillgivenhet, men trots det kändes det skönt när det var över.

Sådana här utbyten och den här sortens kommunikation med våra kor gör mig så lycklig och stärker min tillgivenhet för dem. Jag är väldigt glad över att få arbeta med dem, och är lika förtjust varenda dag då vi träffas på nytt.

Skrivet av bhaktin Noora


Walther Eidlitz, Sveriges första vaishnava – del två

Det första Walther Eidlitz gjorde när han lämnat fånglägret var att besöka Sri Maharaja, varefter han begav sig till Bombay för att ordna med sin resa till Sverige. Det verkade inte som om han skulle kunna träffa sin avhållne vän och mentor Sadananda innan avresan, eftersom denne enligt uppgift befann sig långt uppe i nordöstra Indien. 
En dag låg han nedstämd och utmattad i sin säng på hotellet, då han plötsligt tyckte sig höra Sadanandas röst. Och mycket riktigt – strax klev den västerländske vaishnavan in i rummet. Han hade kommit för att hämta Walther, eftersom en annan av Bhaktisiddhantas lärjungar, Bhakti Hridaya Bon Maharaja, ville initiera honom innan avfärden. Walthers nya namn blev Sri Vimala-Krishna Vidyavinoda das (men de flesta kom trots detta att kalla honom Vamandas under resten av hans liv). De umgicks bara några timmar, varefter de båda vaishnaverna återvände till Vrindavana. Walther reste snart med en överfull ångbåt till London, varifrån han flög till Sverige. 
Efter åtta långa år återförenades han till slut med sin familj i ett nytt land (och blev sannolikt den första vaishnavan som beträdde svensk mark). Han hade givetvis oändligt mycket att berätta för sin hustru och sin nu trettonårige son. Walther upprätthöll sedan en flitig brevväxling med Sadananda, och hade snart ett rikligt material att använda i sitt författarskap. 

Sadananda (till vänster, iförd en mörk chaddar) och Walther Eidlitz i Mayapur i början av 1950-talet; mellan dem sitter Chaitanya Mathas tempelföreståndare

I början av 1950-talet återvände han till Indien, där han under fem månader tillsammans med Sadananda besökte flera heliga platser, såsom Vrindavana, Mayapur, Puri och Benares. Han skrev flera böcker, bland annat den självbiografiska Den glömda världen och Livets meningoch mål i indisk tankevärld, en översikt över den vediska filosofin. Dessa båda blev de mest spridda och lästa av alla hans böcker, och de mest lättillgängliga. 
År 1968 kom hans omfattande bok om Herren Caitanyas liv och undervisning ut på tyska, utgiven av Stockholms universitet, en bok som bestod av översättningar av verser ur Caitanya-caritamrita, Caitanya Bhagavata och flera andra liknande skrifter. Ett exemplar av boken skickades till Srila Prabhupada, som i ett föredrag den 28 juli 1968 i Montreal, Kanada sade: ”Han [Eidlitz] har skrivit en mycket fin auktoriserad bok om Herren Caitanya.” 
Sadananda blev kvar i Indien och tog sannyasa 1954. År 1961 återvände han till Europa, och han och Walther kunde nu åter träffas. Srila Prabhupada kände sin gudbror Sadananda sedan många år och uppskattade honom mycket, även om de aldrig träffades efter att Srila Prabhupada lämnat Indien första gången. På en av de inledande sidorna i Walther Eidlitz bok Livets mening och mål i indisk tankevärld står dedikationen ”Till min guru Sadananda”, så hans roll i Walthers liv kan inte underskattas. 
Walther lyckades alltså aldrig ta sig till sjön Manasarovar och Kailasa. Men tack vare Sadanandas undervisning fick han istället tillträde till ”den glömda världen” – det vill säga kunskapen om bhakti – och hans liv fick en ny inriktning. Han kom så småningom att introducera många till vaishnavismens lära och världsbild. Hans böcker var författade på tyska, och flera av dem översattes till svenska och även engelska. Flera av dagens äldre svenska hängivna läste åtminstone några av dem på 1970-talet, innan de anslöt sig till Krishnarörelsen.

Skrivet av Isvara Puri das

Anmärkningar: När Walther Eidlitz kom till Sverige 1946 så var det faktiskt inte hans första besök i landet: han och hans hustru hade rest omkring här redan 1931, och han återkom även 1933, då han
bl a besökte och blev vän med författarna och nobelpristagarna Verner von Heidenstam och Selma Lagerlöf. 

Berättelsen ovan om Walthers vistelse i Indien är till största delen ett sammandrag av hans självbiografiska bok Den glömda världen. Srila Prabhupadas amerikanska lärjunge Satyaraja das publicerade en lång, illustrerad och mycket läsvärd artikel om Eidlitz och Sadananda i årets maj/juni-nummer av Back to Godhead, vilken också konsulterats i skrivandet av artikeln ovan. Walther Eidlitz presenteras dessutom kort i inledningen till Satyarajas bok The Hidden Glory of India (som svenska BBT gav ut 2013 under titeln Det okända Indien). Eidlitz bok om Herren Caitanyas liv och undervisning översattes till engelska och gavs ut av ett svenskt förlag 2014; en av översättarna var Mandali Bhadra das, en lärjunge till Srila Prabhupada. 


En hälsning från Vegavan Prabhu

Från vänster på bilden: okänd gäst, Ciranjiva das, Turiya das, Arjuna, Paramananda das, Murlidhara, Vegavan das, Kirtiraja das och Jnana das. Bilden är från början av 1980-talet.

Hare Krishna alla Almviksbor!

Som en av initiativtagarna till Almviks by gör det mig stolt att att se och höra hur ni utvecklat konceptet och lever i bygemenskapen. Jag vet att det inte är lätt, inte minst för att ni kommer både nära varandra och Moder Jord - ett faktum som kommer med utvecklande utmaningar. Jag tyckte speciellt om Bhaktin Nooras personliga skildring av kornas olika temperament och beteenden. Det är inspirerande att höra om hur korna nu har en skötare och aktiv vän med blick för det unika. Som en i allra högsta grad varande i riskgruppen för Covid-19 får jag träna på att förbättra mitt tålamod men hoppas att kunna besöka er så snart det går. Med värme och respektfulla vördnadsbetygelser!
Vegavan das


Höst på Almvik


Skolklass på besök

Klass 2 från Solviksskolan besökte Almvik i oktober månad tillsammans med tre lärare. Trots sin unga ålder hade barnen många frågor om Janmanalaya prabhus tavlor, om altaret, om reinkarnation etc och det blev en livlig och inspirerande stund i templet med dem. De fick även pröva på att spela instrument och sjunga kirtan. Alla var ivriga att få bindis och tilak i pannan. Sedan fick de klappa och borsta korna och hjälpa bhaktin Noora med att lägga ut halm i boxarna i ladugården. De åt sedan sin medhavda matsäck i äppelträdgården och lekte där i det fina vädret. De var mycket nöjda med besöket!


Besök av Sandipani Muni Krishna das

Under två veckor i oktober fick vi besök av Sandipani Muni Krishna das, 27 år, från Bhaktivedanta Manor. Han reser runt med en grupp hängivna som kallar sig "Harinam Ruci”, vilka distribuerar böcker och gör harinam runt om i världen. Våra ungdomar träffade honom i somras när de var på en ungdomsresa i Frankrike. Sandipandi muni är lärjunge till Jayapataka Maharaja och är uppvuxen i en vaishnavafamilj i England. Han bidrog på ett enastående sätt till att inspirera våra ungdomar genom kirtan, interaktiva föredrag och frågestunder, harinam i Stockholm, och han lyckades till och med inspirera några av dem att följa med ut och försöka sälja Srila Prabhupadas böcker! Vi hoppas att han kan komma till Almvik regelbundet och vara en inspirationskälla i Krishnamedvetande för oss alla!


Bokdistribution

Bhakta Narayana, Lakshman, Sandipani Muni Krishna das och Shyamasundara
distribuerar böcker i Gamla stan

Under hösten är det flera hängivna från Almvik som börjat gå ut för att distribuera Srila Prabhupadas böcker. Janesvara das, som är koordinator för bokdistributionen i Sverige, går ut regelbundet tillsammans med bhakta Narayana, men även Jayesh das, Laksmirupa dasi och Jivakesa dasi har varit ute vid några tillfällen. Under lördagsharinam är det också flera hängivna som koncentrerar sig på att sälja böcker. 
Under december månad kommer flera hängivna att gå ut under ”Prabhupada marathon” och alla som är intresserade av att delta ombeds kontakta Janesvara das för mer information.
janesvara@pamho.net


Bli månadsgivare till korna!

Att beskydda kor är lyckobringande för hela människosamhället. Det är ett av de främsta sätten att glädja och tjäna Gudomens Högsta Personlighet, Krishna. Kobeskyddet på Almvik drivs helt ideellt utan vinstintresse. Vi är beroende av donationer för att kunna fortsätta ta hand om våra kor och utveckla verksamheten mer och mer. Om bara 150 personer ger 100 kr i månaden skulle detta innebära att kobeskyddet på Almvik blir självbärande. Vi behöver din hjälp! Gå in på vår hemsida www.kornasvanner.se och klicka på rubriken ”donera". Beloppet du väljer kommer att dras automatiskt från ditt konto varje månad. Tipsa gärna dina vänner om möjligheten att bli månadsgivare till korna!


Dikt av Aristaha das

Aftonen är sen
Solens sista röda strålar kysser horisonten
Fåglarna lockar längtande efter varandra
När de flyger lågt över det ljusa vattnet
Hem

Här sitter jag ensam
Medan Du befinner Dig i ett fjärran land
Mina tankar söker sig efter Dig
De törstar efter Dig likt den uttorkade jorden törstar efter monsunens droppar

Natten är i annalkande mörkret sveper sig om mig
Saknaden efter Dig sveper sig om mig
Allt omkring mig skulle påminna mig om Dig
Solnedgången fåglarnas rop själva skapelsens längtan efter Dig
Du som bär en påfågelsfjäder på Din vita turban
Och spelar oemotståndligt på en enkel liten bambuflöjt

Solen har nu förälskat sig i natten
Fåglarna sitter mjukt tillsammans på höga höga grenar
Det ljusa vattnet är nu mörkt och kyligt
Vad som får mig att leva ännu en dag ett försvinnande ögonblick till
Är ett förtvivlat men aldrig döende kärleksfullt hopp
Att föremålet för min innersta kärlekslängtan
Finner sitt bo sitt mjuka rede i mitt hjärtas stolta höga träd

Jag hoppas och ber att dessa ord inte är meningslösa och tomma
Likt bortkastade gudsfrånvända människoliv
Men att de flyger likt kolibrier färgsprakande paradisfåglar
Till dem som väljer ensamheten framför dåligt umgänge
Som längtar efter Gud och vars hjärtan beslutsamt säger nej
Till lustans röda läppars lockelser
Och landar där mjukt och sprider sin väldofts förtrollande sång
En verbal välsignelse till dig från Honom ännu en gång
En kärleksdikt gift med en ensam förtvivlad sång


Boken om Krsna, Enleveringen av Subadra.

"Endast en gudshängiven kan omedelbart uppdaga Din existens i sitt hjärta, medan Du alltid förblir gömd bakom yogamayas ridå för en person, som endast har en kroppslig livsuppfattning och endast ägnar sig åt att tillfredställa sina sinnen.
En sådan person kan inte inse att Du befinner dig helt nära honom, sittande i hans hjärta. För en icke gudshängiven person uppfattas Du bara som den slutgiltiga döden.
Skillnaden hos den gudshängivnes och den icke gudshängivnes uppfattning kan liknas vid skillnaden mellan en katt, som bär på sin unge i munnen, och en annan katt, som bär på en råtta i munnen.
I kattens mun känner råttan att döden väntar den, medan kattungen känner moderlig kärlek.
På liknande sätt är Du närvarande hos alla, men den icke gudshängivne känner Dig som den slutliga grymma döden, medan Du för den gudshängivne utgör den högste läraren och filosofen."


Redaktionen:

Mukunda das

Malyahari-kunda dasi

Jivakesa dasi

Isvara Puri das

Pelle Händén

Kontakta oss gärna om ni har några synpunkter
och idéer: nytt@almviksgard.se

Sri Srimad A. C. Bhaktivedanta Swami Prabhupada

Grundare-acarya för det Internationella Sällskapet för Krishnamedvetande


facebook


www.almviksgard.se
© ISKCON Krishnarörelsen 2018 International Society for Krishna
Consciousness No:815600-0120 Founder-Acarya His Divine Grace A.C.
Bhaktivedanta Swami Prabhupada Almviks Gård, 153 95 Järna 08-551 520 50

Du får detta nyhetsbrev eftersom för att du har skrivit upp dig på vårt nyhetsbrev. Skulle du vilja avsluta din prenumeration, klicka här.