Nyhetsbrev med senaste nytt. Problem att visa det? Se det i webbläsaren.

Nr.8 2020


Några fler insikter om tjänandet av våra kor

Det finns lite mer jag skulle vilja berätta om mina erfarenheter av våra kor. Alla i vår by är så upptagna med sina respektive arbetsuppgifter att få har haft möjlighet att lära känna våra kor lika väl som jag. 
Kor liknar på många sätt barn, då de är oskyldiga, nyfikna och gulliga. Som kalvar är de nyfikna och intresserade av människor, men utan mänskligt umgänge blir de självständiga eller till och med reserverade gentemot oss. I alla åldrar passar de på att rymma och i synnerhet äta saker som inte ingår i deras normala diet då tillfälle ges. Så även om de är reglerade i sitt liv behöver de faktiskt också ses till och följas. Ett av mina favoritnöjen är i vilket fall som helst att se när de ibland blir lite till sig och hoppar omkring, antingen när de själva gör något ”förbjudet” eller då de ser andra kor göra detta. 
Korna har en strikt hierarki inom sin grupp. En del individer utvecklar närmare förhållanden till andra kor, medan vissa inte gör det. Med glädje har jag iakttagit hur Nandi och Bhima utvecklat en fin vänskap efter att Nandi återvände till Almvik för ungefär ett år sedan. De båda är lite yngre än resten av oxarna, och gillar att leka (strida) och ”hänga” med varandra. Lila och Dhawali, två fjällnära kor och dessutom mor och dotter, står varandra mycket nära och håller alltid på med någonting tillsammans. Vi har också Sita och Shiva, mor och son, i samma bås. Sita slickar sin son varje dag och ibland även andra oxar. Men Sita är inte alls välvilligt inställd gentemot människor. 

Lila & Dhawali

Bhima & Nandi

Sita & Shiva

Vraja & Demjan

Vår äldsta ko Vraja delar bås med Lila och Dhawali, men till sin läggning är hon helt olik dessa två. Hon är mycket lugn och allvarlig och håller ordning på dem. Utav våra oxar har Demjan och Sebastian tränats och arbetat då de var unga, och eftersom de är vana vid människor tycker de om när man är tillgiven och vill gärna bli borstade. Andra är inte lika tillitsfulla och inte lika förtjusta i att bli klappade, men gillar däremot att bli borstade. Vill man bli vän med dem ska man just borsta dem... Till och med Sita har mjuknat lite efter att jag började tjäna henne på det sättet. Jag talar också vänligt till henne varje dag, och blir glad då jag får se lite av hennes verkliga natur när hennes vilda ögon uttrycker en lite vänligare sinnesstämning.
Kor tycker om att höra sitt namn, och följer ganska väl de order jag ger dem när jag kallar på dem, även om det kan ta en stund. De har en tendens att gå en kort bit och sedan stanna och stå stilla, vilket är lite lustigt, men jag har redan blivit van vid detta. Kor gillar också musik, och våra kor har turen att få lyssna på de heliga namnen från högtalare dygnet runt, varje dag i veckan (nattetid spelar vi på mycket låg volym). 
Att tillbringa lite tid tillsammans med kor och iaktta vad de har för sig gör att man lättare känner sig fridfull, och det gör hjärtat mera ömsint. Korna älskar när någon har tid och visar tillgivenhet gentemot dem, vilket åtminstone jag upplever som verkligt berikande, och är naturligtvis något som även gläder Krishna. Det hjälper en också att betrakta dem som individuella själar, inte enbart ”opersonlig” boskap. De är som mina barn. Jag har aldrig velat ha en familj, men jag är så glad över att få ha ansvar för våra kor. Enligt det vediska synsättet är ju kon vår moder och oxen vår fader, men trots det ser jag dem mera som mina barn – även om de är väldigt stora och kraftfulla sådana...

Skrivet av Bhaktin Noora


Walther Eidlitz, Sveriges första vaishnava – del ett

Sjön Manasarovar med berget Kailasa i bakgrunden. Bergets snöklädda topp når 6600 meter över havet, medan sjön ligger på 4600 meter – en av de högst belägna sötvattenssjöarna i världen.

Andligt intresserade västerlänningar har sedan urminnes tider begett sig till Indien. En av de klassiska sökarna var den österrikiske författaren och poeten Walther Eidlitz. År 1938 lämnade han sin hustru, fyraårige son och gamla mor, samtidigt som Hitlers trupper marscherade in i Österrike, för att sjövägen ta sig från Trieste i Italien till Bombay. Den sägenomspunna sjön Manasarovar och det närbelägna berget Kailasa i Tibet var ett av hans mål. Väl framme i Bombay väntade ett brev från gurun Sri Maharaja på Walther. Sri Maharaja tillhörde den impersonalistiska skolan, som hävdar att den opersonliga Brahman är den yttersta aspekten och därmed utesluter Paramatma (Översjälen) och Bhagavan (Gudomens
Högsta Personlighet). Walther hade skrivit till Sri, och denne bjöd nu in honom att komma till en ort i Himalayas sydliga utlöpare. Han hade anlänt till Indien i maj, årets hetaste månad, och tågresan blev en verklig prövning. Klimatet i bergen var betydligt behagligare. Sri lärde ut meditationstekniker och enklare yoga-övningar, och när han var nöjd med Walthers framsteg gav han honom namnet Vamandas. Ganska snart fick de möjlighet att delta i en pilgrimsvandring till just Manasarovar och Kailasa, som emellertid fick avbrytas i ett tidigt skede – de våldsamma regnen hade förstört broar, vägar och stigar, och det var omöjligt att fortsätta. Walther var besviken, men följde istället med Sri på hans resor i norra Indien.
En tidig morgon i Sris hus i Nasik, då denne var bortrest, väcktes Walther av ett våldsamt bankande på ytterdörren. Utanför stod en indisk polisinspektör och en liten trupp soldater, vilka hade kommit för att hämta honom. Storbritannien, och därmed Indien, hade dragits in i andra världskriget. Hundratusentals utländska medborgare runtom i Indien från länder
som nu betraktades som fientliga skulle häktas och transporteras till brittiska fångläger, för att interneras tills vidare. Vad Walther inte kunde ana var att han skulle komma att tillbringa sammanlagt sex år i dessa läger. Walthers nya tillvaro blev ganska svår: lägren var mycket spartanska och det rådde hungersnöd i stora delar av Indien, varför internerna nästan uteslutande fick kött att äta.

Walther Eidlitz (1892–1976).
© Sadananda-Archive (Karin Stamm)

Sadananda das (1908–1977).
© Sadananda-Archive (Karin Stamm)

Det var nära nog omöjligt för honom att upprätthålla den vegetariska diet han lagt sig till med sedan han mötte Sri Maharaja. Många tappade alla sina tänder, av allt att döma även Walther. De andra fångarna betedde sig väldigt annorlunda jämfört med de andligt sinnade personer han hittills umgåtts med i landet; många av dem visade upp sina sämsta sidor i
lägren. Walther försökte upprätthålla meditationen han lärt sig, men omgivningen var inte särskilt förstående.
En dag stod en nykomling, en västerlänning iförd en saffransfärgad indisk munkdräkt, i kön till matsalen. Detta visade sig vara Sadananda das (född Ernst Georg Schultze), som i Tyskland träffat en av de sannyasier som Srila Bhaktisiddhanta Sarasvati Thakura sänt till
Europa. Sadananda hade så småningom rest till Indien, där han som den ende tyske lärjungen till Bhaktisiddhanta Sarasvati under två år umgåtts nära med sin andlige mästare fram till dennes bortgång 1937. Precis som Walther betraktades han nu på grund av sin nationalitet som en säkerhetsrisk. Sadanandas ankomst skulle visa sig bli en vändpunkt i Walthers, eller Vamandas, andliga liv. Sadananda gav Walther en omfattande undervisning i vaishnavismens filosofi, men det tog tid innan han lyckades förändra den impersonalistiska världsbild Sri Maharaja hade förmedlat till sin österrikiske lärjunge. Walther var emellertid en ivrig och begåvad elev,
och han blev gradvis övertygad om att detta var det högsta yoga-systemet som fanns. Sadananda undervisade för övrigt fler än Walther: ett antal protestantiska och katolska präster och missionärer som också satt i lägret deltog regelbundet i lektioner i Krishnamedvetande.
En dag fick Walther ett brev från sin hustru. Både hon och Walther var av judisk börd, varför hustrun lämnat kontinenten och begett sig till Sverige, där hon och deras son funnit en fristad. Sadananda var periodvis mycket sjuk, och vid några tillfällen nära döden på
lägrets sjukhus, men överlevde och blev plötsligt frigiven. Den västerländske vaishnavan reste då omgående till Vrindavana, saknad av Walther och många andra i lägret. Strax därefter blev även Walther frigiven.

Andra och sista delen följer i nästa utgåva av Almviksnytt.

Skrivet av Isvara Puri das


Höst på Almvik


Skördetider

För fjärde året i rad odlar Asta Sakhi dasi grönsaker och blommor till templet på sitt fält. Som vanligt odlas många olika grönsaker både för sommarens och vinterns behov. I år har vi även haft ”trädgårds-seva” vid några tillfällen, då barn och ungdomar hjälpts åt att rensa ogräs och skörda grönsaker och sedan blivit bjudna på fika hos Asta Sakhi. Det har varit mycket lyckat! Lokanatha das odlade förra året mycket potatis för templets räkning och i år har han även prövat på att odla större mängder av rödbetor och morötter. Resultatet blev lyckat, så nu har templet både potatis, morötter och rödbetor för hela vinterbehovet.
Nästa steg i självförsörjningen blir att försöka odla egen spannmål.


Bhakta Narayana

Sedan några veckor tillbaka har vi en ny bhakta här på Almvik. Han heter Narayana, är 27 år gammal och kommer ursprungligen från Syrien. Han kom i kontakt med ISKCON i Spanien för drygt ett år sedan och har bott ett år i templet i Madrid. Han kom till Almvik som volontär för att hjälpa Asta Sakhi dasi med odlingarna och trivs så bra här att han har bestämt sig för att stanna på Almvik!
Han har tidigare bott i Sverige i fem år innan han kom i kontakt med hängivna och pratar därför flytande svenska.
Bhakta Narayana är mycket tjänstvillig och entusiastisk för att delta i tempelprogrammen.
Vi är glada att ha honom här och hoppas att han ska fortsätta trivas hos oss.


Omklädningshytt vid stranden

Maharani och Bhakta Gergely har tagit initiativ till att bygga en omklädningshytt för alla som badar vid stranden.
Gergely och hans bror Imre har stått för arbetet och även bekostat en stor del av materialet. En insamling gjordes också från byborna för detta ändamål. Omklädningshytten är nu färdig och har använts flitigt under sensommaren. Stort tack till Maharani och Bhakta Gergely för detta värdefulla bidrag!


Ny kompost

Bhakta Gergely har med hjälp av sin bror och några av våra ungdomar här på Almvik byggt en ny kompost för templet. Den gamla var fallfärdig och misskött, så nu har vi en ny fin kompostlåda på fältet. Stort tack till Bhakta Gergely!


Isopanishad seminarium

Under augusti och september har Jayananda das hållit ett uppskattat seminarium om Sri Isopanishad, den enda av alla upanishader som Srila Prabhupada översatte och skrev kommentarer till.
Flera hängivna deltog i seminariet, både online och i templet här på Almvik. Fortsättning på seminariet följer till våren.


Bli månadsgivare till korna!

Att beskydda kor är lyckobringande för hela människosamhället. Det är ett av de främsta sätten att glädja och tjäna Gudomens Högsta Personlighet, Krishna. Kobeskyddet på Almvik drivs helt ideellt utan vinstintresse. Vi är beroende av donationer för att kunna fortsätta ta hand om våra kor och utveckla verksamheten mer och mer. Om bara 150 personer ger 100 kr i månaden skulle detta innebära att kobeskyddet på Almvik blir självbärande. Vi behöver din hjälp! Gå in på vår hemsida www.kornasvanner.se och klicka på rubriken ”donera". Beloppet du väljer kommer att dras automatiskt från ditt konto varje månad. Tipsa gärna dina vänner om möjligheten att bli månadsgivare till korna!


Dikt av Advaita Acarya das

Oh Lord please give me the eyes to see
So it may set me free
Give me the knowledge to understand
Please take me by the hand
Jai Gurudev
Oh Lord give me the ears
To take away all my fears
Let me smell the fragrance of your Love
Let me taste your sweet embrace oh God above
Jai Gurudev
Oh Lord may I touch your mercy sublime
May your will be eternally mine
To serve you with my heart and soul
Please Lord make this be my only goal
Jai Gurudev
Hare Krishna.
All Glories to the Vaishnava Devotees of the Lord.


Bhagavad-gita 9:26

Om någon med kärlek och hängivenhet offrar Mig ett löv, en blomma, en frukt eller vatten, tar Jag emot hans offer.
....Bara den gudshängivne, som utan tolkningar accepterar Krsna som Han beskriver Sig Själv, kan förstå att den Högsta Absoluta Sanningen kan äta och njuta av mat.


Redaktionen:

Mukunda das

Malyahari-kunda dasi

Jivakesa dasi

Isvara Puri das

Pelle Händén

Kontakta oss gärna om ni har några synpunkter
och idéer: nytt@almviksgard.se

Sri Srimad A. C. Bhaktivedanta Swami Prabhupada

Grundare-acarya för det Internationella Sällskapet för Krishnamedvetande


facebook


www.almviksgard.se
© ISKCON Krishnarörelsen 2018 International Society for Krishna
Consciousness No:815600-0120 Founder-Acarya His Divine Grace A.C.
Bhaktivedanta Swami Prabhupada Almviks Gård, 153 95 Järna 08-551 520 50

Du får detta nyhetsbrev eftersom för att du har skrivit upp dig på vårt nyhetsbrev. Skulle du vilja avsluta din prenumeration, klicka här.