Nyhetsbrev med senaste nytt. Problem att visa det? Se det i webbläsaren.

Nr.1 2020


Hare Krishna!

Sen ett år tillbaka har Bhaktin Noora från Finland varit vår stadiga koherdinna i ladugården och hon har siktat in sig på att stanna med korna här så länge som möjligt, förhoppningsvis hela livet. Bhaktin Noora är väldigt lugn och har fantastiskt god hand om korna, så vi på Almvik är väldigt tacksamma och glada för hennes stadiga tjänst. Korna har redan lärt sig att förstå finska och lyssnar uppmärksamt när hon talar till dem med mjuk och melodisk stämma. Ja, ibland lite mer bestämt också om situationen så kräver!

Bhaktin Noora och korna Lila & Dhavali

Vi har haft en rätt kämpig period sedan ett par månader eftersom vår kära fjällnära ko Lila, hon som kom från Skansen som 6 månader gammal kalv, på något sätt skadat sin ena höft. Den blev svullen och ond och hon började ligga ner längre och längre perioder och till slut kunde hon inte komma upp. Vi fick då hjälpa henne upp medelst handkraft, men tyvärr försämrades hennes höft ytterligare och vi kunde inte få upp henne så lätt. Vi gick då ut och frågade om någon hade lust att bidra till att införskaffa en ko-lift till vår elektriska vinsch i taket. Pengarna rullade snabbt in tack vare medkännande vänner till våra kor.

Lyckligtvis behövde vi inte använda liften så länge, eftersom hon genom regelbunden och energisk massage och annan ompyssling gradvis blev bättre och bättre. Nu är hon helt klart på bättringsvägen och vi är så oerhört lättade. Hon kommer nog att vara skör ett tag till och behöva ta det lite lugnt ett tag, så därför har hon fortfarande en egen box. Som ofta är fallet så förde detta ”onda” också något gott med sig. Lilas tillstånd krävde mycket arbetskraft, samarbete och planering vilket inte bara ledde till att hon fick en god omvårdnad, utan vi hade också möjlighet att träffas oftare och diskutera framtiden för Almviks goshala en hel del. Vi har inte haft någon kalv på över 6 år eftersom vi dels har rätt fullt i ladugården och det dels är rätt kostsamt. Dessutom behöver vi få några till pusselbitar på plats för att det ska fungera optimalt.

Vår kära fjällnära ko Lila

Vi vill ju bland annat träna och engagera oxarna. Vi behöver finna någon som brinner för detta och också på olika sätt utveckla en hållbar ekonomisk grund. Dels vill vi klura ut vägar till inkomst och dels önskar vi att många skulle vilja bli månadsgivare och ge en regelbunden donation till korna. Om vi är många som ger en summa så skulle det underlätta oerhört och ge oss en framförhållning och framtidstro så att vi vågar oss på att välkomna nytt liv i ladugården. Så vi jobbar lite extra med den tanken nu, och är väldigt tacksamma för att några redan hört av sig och vill bli månadsgivare!

I övrigt vädrar korna vår i luften och längtar redan ut på fälten, men dessa är blöta och leriga efter den regniga vintern, så än så länge får de hålla sig runt ladugården. Där står de och solar sig och hittar även lite grässtrån som börjar titta upp.Muuu... Från korna!.

Skriven av Malyahari-kunda dasi


I år är det 50 år sedan de första ISKCON-hängivna kom till Sverige

"Festival of the Midnight Sun” hölls i Mantorp utanför Linköping

Av alla rockfestivaler är amerikanska Woodstock den mest ryktbara. Den första festivalen där hölls 1969 och lär ha lockat runt en halv miljon besökare. Redan följande år arrangerades en rockfestival i Sverige, nämligen ”Festival of the Midnight Sun” som hölls i Mantorp, väster om Linköping.
En av de mest kända musikgrupperna som uppträdde i Mantorp i juni 1970 var Radha-Krishna Temple från London, som bildats året innan. Deras hitlåt Hare Krishna Mantra hade arrangerats och spelats in av den före detta Beatlesmedlemmen George Harrison, och låten hade legat högt upp på topplistorna runt om i världen – även i Sverige.

George Harrison tillsammans med medlemmar i musikgruppen Radha-Krishna Temple

Svenska Lena Engvall hade anlänt till Mantorp tillsammans med gruppen Radha-Krishna Temple, och från festivalens stora scen presenterade hon – trots sin blyghet –  Krishnamedvetandets filosofi inför ett stort antal åhörare. Lena hade i London som första svenska person anslutit sig till Krishnarörelsen under sommaren 1969. 
Lena var en av tre trillingsystrar som växte upp på landet utanför Gävle, där föräldrarna drev ett jordbruk. Hon hade hört Hare Krishna Mantra spelas i svensk radio, blivit starkt berörd och bestämt sig för att ta reda på mer om bakgrunden till sången och musiken.
När hon var 18 år gammal arbetade hon som au pair i London tillsammans med en av sina systrar. Redan den första dagen i London, då systrarna hade tagit sig till West End för lite sightseeing, hörde de plötsligt Hare Krishna sjungas på Oxford Street. Det var Londons harinama-party som var ute och sjöng på gatorna. Systrarna blev förvånade över de hängivnas utseende, kläder och annan utstyrsel. En hängiven bjöd in Lena och hennes syster till Conway Hall, där Krishnarörelsens grundare-acharya Shrila Prabhupada skulle tala några dagar senare.

Shrila Prabhupada leder kirtan i Conway Hall

Systrarna kom tidigt till programmet i Conway Hall. Då Shrila Prabhupada började tala hade Lena svårt att förstå allt han sade. Hon tyckte att han var väldigt allvarlig och blev närmast lite skrämd. Men mitt under föredraget sprang lilla Sarasvati (Shyamasundaras och Malatis treåriga dotter) upp på scenen, och trots att Shrila Prabhupada var mitt inne i sin föreläsning gav han Sarasvati sin fulla uppmärksamhet. Han började till och med leka med henne inför alla åskådarna och var tydligt road av händelsen. Shrila Prabhupadas sätt att bemöta barnet charmade Lena, och hon tänkte nu att han måste vara en mycket vänlig och helig man.

Shrila Prabhupada i Conway Hall

När Shrila Prabhupada inbjöd till frågor efter sin föreläsning ställde sig en kvinna upp och sade: ”Vad gör ni för att minska lidandet i världen?” Shrila Prabhupada svarade: ”Anslut dig till oss!” Han tittade mot de hängivna som satt på scenen, och fortsatte: ”Vi lider inte.” De hängivna skrattade och visade på så sätt sitt samtycke. 
Detta blev en vändpunkt i Lenas liv. Hon var allt för medveten om lidandet i denna värld och uppskattade Shrila Prabhupadas enkla och rättframma svar. Hon tänkte att om de Krishnahängivna hade funnit lyckan på detta sätt kanske hon också kunde göra det. Därefter inleddes en hänryckt kirtana som Lena och hennes syster tog del i. De blev så upprymda av sången och dansen att de efter föreläsningen fortsatte att dansa till tunnelbanestationen och ned längs rulltrappan, ut på perrongen, in i vagnen och sedan hela vägen hem.

Lilashakti Devi Dasi längst till höger i bilden

Efter denna omvälvande händelse började Lena besöka templet så ofta hon kunde. Vid sina besök brukade hon hjälpa till i köket och även delta i harinama medan hon fortfarande arbetade som au pair. Men när hennes anställning upphörde flyttade hon in i templet, vilket även de två andra systrarna gjorde så småningom. När Lena senare invigdes fick hon namnet Lilashakti Devi Dasi.
Några veckor efter festivalen i Mantorp i juni 1970 fick Lilashakti i London ta emot sin andra invigning av Shrila Prabhupada. Han undervisade varje lärjunge att uttala orden i gayatri-mantrat och hur man räknar mantrat på sina fingrar. Lilashakti väntade på sin tur utanför Shrila Prabhupadas rum. I famnen bar hon ett fång med gula rosor vilket hon hört att Shrila Prabhupada speciellt tyckte om. Shrila Prabhupada tog tacksamt emot vasen med rosor och placerade dem på sitt skrivbord. Därefter bad han henne att räcka honom boken Herren Chaitanyas undervisning från sin bokhylla. ”Har du läst den?” frågade han, och Lilashakti nickade. ”Tyckte du om den?” ”Ja,” sade hon, ”men jag fann den lite svår att förstå.” Shrila Prabhupada sade då att hon kunde be de äldre hängivna förklara för henne, eller komma till honom med frågorna när han befann sig i London.


Medan andra gärna ville få uppmärksamhet föredrog Lilashakti att göra tjänst i bakgrunden. Hon var som lyckligast då hon fick utföra enkel hängiven tjänst som till exempel att diska Shrila Prabhupadas tallrik, stryka hans kläder och, sedan hon fått gayatri-mantrat, lära sig att göra tjänst på altaret. En dag städade Lilashakti och hennes båda systrar Shrila Prabhupadas rum i London. Systrarna var lika som bär med blont hår och blå ögon, och var i full färd med att dammsuga och dammtorka då Shrila Prabhupada plötsligt kom in i rummet. Han hade hört talas om de svenska trillingsystrarna men aldrig sett dem tillsammans. De tre visade sina vördnadsbetygelser och blev förvånade då de lade märke till Shrila Prabhupadas roade leende vid åsynen av de identiskt lika systrarna, som så hängivet tjänade honom tillsammans. 

Lilashakti fortsatte i flera decennier att utföra regelbunden tjänst till Shri Shri Radha-Londonishvara, Gudsgestalterna i londontemplet.

En av medlemmarna i gruppen Radha-Krishna Temple var Dhananjaya Dasa från Skottland. Dhananjaya var en av de första brittiska hängivna som anslöt sig till ISKCON sommaren 1969.
År 2013 besökte Dhananjaya Almviks Gård, och jag fick då tillfälle att göra en filmad intervju med honom. Materialet blev liggande i nästan sju år, men har nu redigerats till en kort video där Dhananjaya bland annat berättar om gruppens historiska uppträdande vid Festival of The Midnight Sun i Mantorp för 50 år sedan. Intervjun kan nås via länken:

Dhananjaya Prabhu (längst höger) tillsammans med George Harrison, hans fru Pattie och Srila Prabhupada

Våren 1973 grundades sedan Krishnarörelsen i Sverige av de svenska hängivna Ajita Dasa och Vegavan Dasa, tillsammans med sina respektive hustrur Krishna Premi Dasi och Padmavati Dasi (båda från Australien), samt  Smita Krishna Swami (då brahmacari). I september samma år besökte Shrila Prabhupada Sverige och bodde då i Krishnarörelsens första tempel i Spånga. Shrila Prabhupada höll bland annat föreläsningar på Filosofiska institutionen vid Uppsala universitet och på Stockholms universitet och tog morgonpromenader i kvarteren runt templet tillsammans med åtskilliga hängivna, varav många var tillresta från bland annat Tyskland. 

Srila Prabhupada talar på den Filosofiska institutionen vid Uppsala universitet 1973

Skriven av Mukunda das


Kampanj år 2020

År 2020 slår vi ett slag för kobeskyddet på Almviks gård. Vårt mål är att utöka antalet månadsgivare till Kornas vänner och på så sätt skapa en stabil ekonomisk grund för korna. Kostnaden för att upprätthålla vår goshala är för närvarande cirka 15 000 kr per månad och vårt mål är först och främst att nå upp till denna summa.

Vi strävar också efter att börja arbeta med oxarna på allvar och att skaffa fler mjölkkor och nya kalvar. Med andra ord, att kobeskyddet ska blomstra här på Almvik! Vi söker också aktivt efter en förman till ladugården, en person som kan ta upp ansvar och leda utvecklingen av kobeskyddet på Almvik.

Om du vill bli månadsgivare till korna så är vi mycket tacksamma! Det är väldigt enkelt. Gå bara in på vår hemsida www.kornasvanner.se och klicka på rubriken ”donera". Beloppet du väljer kommer att dras automatiskt från ditt konto varje månad. Tipsa gärna dina vänner om möjligheten att bli månadsgivare till korna!


Vinter på Almvik


Yogindra prabhu på Almvik

Sedan i början av januari har vi den stora glädjen att ha Yogindra prabhu boende hos oss på Almvik. Yogindra prabhu föreläser på skolor runt om i landet under vårterminen istället för Mukunda das som brutit sitt knä. Han ger också uppskattade föreläsningar i templet och engagerar varje söndag alla barnen i att packa sina berömda yogi-kolor som han frikostigt delar ut till alla han kommer i kontakt med.


Redaktionen:

Mukunda das

Malyahari-kunda dasi

Jivakesa dasi

Pelle Händén

Kontakta oss gärna om ni har några synpunkter och idéer nytt@almviksgard.se


facebook


www.almviksgard.se
© ISKCON Krishnarörelsen 2018 International Society for Krishna
Consciousness No:815600-0120 Founder-Acarya His Divine Grace A.C.
Bhaktivedanta Swami Prabhupada Almviks Gård, 153 95 Järna 08-551 520 50

Du får detta nyhetsbrev eftersom för att du har skrivit upp dig på vårt nyhetsbrev. Skulle du vilja avsluta din prenumeration, klicka här.