Problem med att läsa/visa detta? Se det i webbläsaren.        


VARFÖR - TROTS ALLT

Jag startade mitt galleri 1972 bara utifrån ett intresse för konst. Sedan dess brukar jag stundom säga att okunskapen är entreprenörskapets moder. Att man inte vet; gör att man vågar. Och snart befinner man sig i läget; har man tagit fan i båten så får man ro honom i land.

Sedan dess har jag gjort en bra bit över 300 utställningar på galleriet. Även sedan 1972, framtill jag blev åldersdiskriminerad med pension, har jag i Skövde Kulturhus i olika roller, som vaktmästare till utställningsansvarig, varit delaktig i utställningarna i Skövde Konsthall och Skövde Konstmuseum som de kallades på den tiden.

Förutom de här utställningarna med direkt delaktighet i så har jag givetvis sett ett otal andra utställningar. De flesta har givetvis bara passerat, om jag inte har citerat en konstnär som en gång sa att man inte skall gå så ofta på utställningar – risken finns att man förlorar arbetslusten.

Själv har jag sagt att jag måste ransonera mitt lyssnande till invigningstal, eftersom jag vill ha kvar mitt intresse för konst.

I rörelese

På senare tid har omvälvande upplevelser på en utställning inträffat alltmer sällan. Till stor del tror jag det beror på att man numera gör så mycket tänkt konst. Uttänkt efter dagens aktuella värdeord. Jag har inget emot att man tänker före man skapar konst. Men resultatet skall vara visuellt och tillgängligt utan att man måste läsa en lång “bruksanvisning”. Läser gärna senare om jag vill veta mera om verkets “hur och varför” när jag har blivit intresserad av “vad jag sett”. Vet inte hur många gånger jag stått oförstående inför det visade och läst och förstått intentioner och viljan bakom verket. Men ändå bara kunnat se bråkdelar av det i verket. När texten till är bättre än själva verket. Då har något gått snett enligt mig.

Men givetvis är jag en gammal grinig gubbe som stundom hamnar i “det såg jag redan...” Även om jag verkligen försöker, så kan jag inte helt bortse från min bakgrund, att jag har sett mycket inom begreppet konst.

Kvinna med hund, detalj

WOW

Med allt detta i lasten är det inte så konstigt att jag numera sällan ser en utställning som frammanar ett “Wow” inombords. Men för några år sedan såg jag en utställning på Galleri 1 i Göteborg (det som nu har blivit Galleri Hammarén).

Det var en utställning med grovhuggna, sammansatta, delvis bemålade träfigurer. Med rötter i folklig, kyrklig berättande konst. En konstnär som framförde det direkt i verket och där man kunde se och delta i en tillverkningsprocess och inte bara en tankeprocess.

ANNIKA WENNBERG

Utställaren var Annika Wennberg. Och direkt tänkte jag; henne vill jag ställa ut.

Men så hoppade mitt praktiska/ekonomiska jag in med: Det är svårt att sälja konst, men chansen finns, de flesta har något på väggarna, det kan bli konst.

Att sälja skulptur är nästan omöjligt, steget till att ta bort en blomma och ställa en skulptur i fönstret eller byta vasen mot en skulptur är ett mycket större steg för de flesta.

Dessutom är mitt galleri bäst för måleri och inte så bra för skulptur. Det finns mycket mera vägg att jobba på än golv. Så tanken på att ställa ut fick ge vika.

Livets grund, detalj

Men den fanns kvar och till slut fick den komma fram. Mitt bättre/sämre jag fick ge sig. För varför gör jag det här sedan 1972? För att visa bra konst. Och då måste jag helt enkelt göra den här utställningen. Trots allt? Nej, tack vare.

Mannen med svanen

Annika Wennberg beskriver sig själv så här:

Jag är född och uppvuxen i Göteborg och bor fortfarande kvar här som bildkonstnär och jobbar framför allt med skulpturer i trä.

Det har sin förklaring i att jag är tredje generationen träbildhuggare. Därför har trä som konstnärligt material alltid varit naturligt för mig. Jag började redan som barn med skära ut skulpturer i de mjuka träslag som jag fick tag i.

Kortfattat har jag egentligen bara fortsatt på samma spår och idag hugger jag ut mina träskulpturer i ljusa lövträd som; björk, al och lönn.

Jag jobbar helst utomhus helt för hand med hjälp av en täljhäst och enkla handverktyg. Naturen i sig är en inspiration och väder och vind gör sig ständigt påminda. I mina träskulpturer handlar det om att väcka liv i ett trästycke med stämjärn och träklubba. Mina verktyg som i stort sett är samma idag som på medeltiden.

Jag har en klassisk bakgrund genom studier av antiken. Mina arbeten befinner sig ofta i skärningspunkten mellan nutid och historiska tillbakablickar. Som konstnär är form och innehåll viktiga teman för mig.  Innehållsmässigt håller jag fokus på natur och mänskliga skeenden.

Miljöhänsyn, hållbarhet och återbruk knyts samman och löper som en röd tråd genom min konstnärliga verksamhet. Jag jobbar oftast med färskt trä. Virket får jag genom att beskära egen odlade lönnar. Dessa träd får sedan nya grenar som jag återigen kan beskära. Mitt material som jag skulpterar i är således 100% ekologiskt och resurssnålt.

Annika Wennberg

Men ni behöver inte läsa allt det här. Huvudsaken är att ni ser utställningen, där finns allt även det som vi; konstnären och jag, här försöker få fram mellan raderna. Det och mycket mera, allt är upp till betraktaren.

Rune Lindström


ANNIKA WENNBERG
26.10 - 10.11 2019
Vernissage lör 26/10 kl 13 - 16

Sedan öppet
Ons - tors 15-18
Fre - sön 12-15
Annan tid efter överenskommelse

GALLERI LUCIFER
TRÄDGÅRDSG 7 - ROSA HUSET - SKÖVDE - 0703 27 97 54
www.gallerilucifer.se

utst.nr. 322

Kvinna med blå blommor
Ödet är en teg
Vildblomster

PS

Ni har väl inte missat att vi har fått en ny aktör när det gäller kulturbevakning

BOBORG.SE

Gå in och titta. Menyn når ni längst upp till vänster. Här finns mycket att läsa och se. Och mera blir det om ni följer och delar.

Längst ner i mitten på var sida kan ni skriva in er mejladress. Gör det och ni kommer att få ett mejl när det finns nytt att läsa. Inget annat och vill ni inte få dessa påminnelser längre så kan bara tacka nej. Men det hoppas vi inte.