Nyhetsbrev med senaste nytt. Problem att visa det? Se det i webbläsaren.

Almviksnytt Nr.7 2018


En själsdödande civilisation

Till skillnad från modern materialistisk kultur där målet i stort sett inte är högre än att tillfredsställa de fyra grundläggande behoven, att äta, sova, para och försvara sig, så är målet med den vediska civilisationen att dess medlemmar slutligen ska nå sin högsta andliga potential.

Det materialistiska samhället kan egentligen knappast kallas ”civilisation” då dess mål egentligen inte skiljer sig från det som djuren eftersträvar. Att komplicera saker och ting för att uppnå dessa fyra mål innebär inte i sig att en kultur är avancerad. Istället har samhällen, världen över, skapats där sofistikerade former av arrangemang för att tillfredsställa människans grundläggande behov allvarligt skadar vår jord och dess innevånare. Skulle premisserna för det materialistiska samhällets grundsatser vara sanna så borde vi alla sväva på rosa lyckomoln eftersom våra möjligheter för sinnesnjutning nästan är obegränsade och de finns mer eller mindre tillgängliga för i stort sett alla i ett land som Sverige. Verkligheten visar dock att allt detta överflöd till trots så har den psykiska ohälsan stadigt ökat sedan andra världskrigets slut. Antalet människor som uppvisar kliniskt konstaterad depression och ångest har blivit fler och fler och man konstaterar även att det drabbar allt yngre.
Enligt vedisk kunskap så grundläggs verklig mänsklig civilisation med: athato brahma jijnasa. Eller med andra ord, de stora livsfrågorna: Vem är jag? Vem är Gud? Vad  är meningen med livet? I andligt orienterade samhällen som existerat världen över historiskt, och särskilt i de där det vediska socio-ekonomiska samhällsystemet varnasrama-dharma praktiserats, så har man haft en praktisk inställning till hur alla våra behov, fysiska såväl som mentala och andliga, ganska enkelt kan tillfredsställas samtidigt som man fostrat en naturlig respekt och tacksamhet gentemot moder jord. Det har funnits en naturlig förståelse för att man inte ska ta mer än det man behöver och att vi på något sätt bör återgälda det vi får. Eko-märkning har inte behövts, för det har varit normen och inte undantag.

Man har inte heller haft varuhus fyllda av onödiga plastprylar från andra sidan jorden utan man har utgått från vad som funnits tillgängligt lokalt för att tillverka sina kläder, värma sig, tillreda mat, bygga bostäder och så vidare. I vedisk civilisation är det inte nödvändigtvis ett tecken på framsteg att omge sig med lyx, istället strävar man efter att gradvis minimera sina materiella behov och att koncentrera sina strävanden i andlig riktning.
Paradoxalt så leder ökad materialism i syfte att njuta mer, istället till ökat lidande. Nu är det svårt att finna ren, färsk, hälsosam föda t e x. Till och med de ekologiska grönsakerna odlas (för det allra mesta) med hjälp av rester från slaktindustrin i form av ben- och blodmjöl och en så grundläggande sak som rent och drickbart vatten är även det en lyx! Vår strävan efter fysisk bekvämlighet, så som  att slippa frysa eller att gå långt för att finna vad vi behöver, innebär samtidigt att vår hälsa försämras eftersom vi ofta tillbringar mycket tid inomhus och rör på oss alldeles för lite. Detta innebär att nya artificiella behov skapas då vi plötsligt behöver gym och mediciner för att avhjälpa de hälsoproblem som uppstår då man sällan ser solen och rör på sig alldeles för lite.
Modern materialistisk civilisation är med Srila Prabhupadas ord, själsdödande ("soul killing"). Artificiellt leverne skapar tomma, artificiella människor med ytliga intressen. Genuin andlig kultur och önskan att sträva efter Gudsmedvetande, är extremt sällsynt i det moderna samhället. Att försöka gå mot strömmen är inte alltid så enkelt. Men som tur är riskerar vi för tillfället i alla fall inte att bli torterade eller fängslade då vi gör det, utan vi har stora möjligheter att praktisera Krishnamedvetande fritt.

"Why is a highly placed government servant given better facilities than those of an ordinary clerk? The answer is that a highly placed officer has to discharge duties of a higher nature. Similarly, the duties human beings have to perform are higher than those of animals, who are always engaged in simply feeding their hungry stomachs. Yet the modern soul-killing civilization has only increased the problems of the hungry stomach. When we approach a polished animal in the form of a modern civilized man and ask him to take interest in self-realization, he will say that he simply wants to work to satisfy his stomach and that there is no need of self-realization for a hungry man. The laws of nature are so cruel, however, that despite his denunciation of the need for self-realization and his eagerness to work hard to fill his stomach, he is always threatened by unemployment.We are given this human form of life not to work hard like asses, swine and dogs but to attain the highest perfection of life. " (Sri Isopanisad innebördsförklaring till vers 3.)

Skriven av Malyahari-kunda dasi


Scandinavian Bhaktisangam festival på Almvik

Sangama är en plats där floder möts, en helig, renande plats. Bhaktisangama har som mål att skapa en sådan plats där hängivna möts för att höra och sjunga om Krishna och umgås med varandra. Årets tema var Saranagati - att överlämna sig, att ta skydd. Våra föreläsare talade under morgonprogrammet om Saranagati processen, beskriven i Caitanya Caritamrta, Madhya lila, kapitel 22.Dagarna var fyllda av inspirerande seminarier framförda av våra gästande talare och kvällarna var fyllda med kirtan som leddes av olika lokala och gästande kirtaniyas. 

Yadunandana Swami talade om yoga och använde sånger från Bhaktivinod Thakurs Saranagati-bok som inledning för varje del av seminariet. Maharaj är en van lärare som höll oss alla engagerade under sina föreläsningar med praktiska aktiviteter som gav tillfälle för personlig och gemensam reflektion.
Narayani dd presenterade en genomgång av Srimad Bhagavatam med hjälp av sin vackra bok ”Srimad Bhagavatam at a glance”. Hennes Giriraj är alltid en välkommen gäst på Panca Tattvas altare och har blivit något av Bhaktisangams beskyddare.

Under festivalveckan försöker vi lyfta fram olika verksamheter inom ISKCON och en av dessa är jordbruk och kobeskydd. Smita Krsna Maharaj och Kalakantha prabhu höll i seminariet ”Moder Jord, Moder Ko”. Vi fick höra Kalakantha prabhus inspirerande erfarenheter och visioner från hans tjänst som ISKCONs jordbruksminister. De tog också deltagarna ut på fältet för lite praktiskt inlärning, alltid en omtyckt punkt under festivalen. 
I år hade vi med oss Radhavallabha das, som står bakom projektet Yogi Plate. Han åtog sig tjänsten att laga flera luncher till alla gäster och samtidigt undervisa ett antal hängivna i konsten att laga vegetarisk mat. Dessutom gav han två föreläsningar på temat ”vedisk matlagning” och ”sattvisk mat”. Mycket uppskattat av alla och vi hoppas att han kommer igen.
 

I år ville vi uppmärksamma konstens roll i spridandet av Krishnamedvetande. Jahnava devi visade filmen “Women of Bhakti” och berättade om projektet, hur den blev till och hur den fortsätter att användas för att uppmärksamma bhakti-yoga bland yogaintresserade människor. Hennes dotter delade med sig av bharatnatyam-dans som hon lärt sig av Annapayini, som växte upp på Almvik. 
En annan dansare, som också växte upp på Almvik och började dansa bharatnatyam här som ung, var Vrinda devi som vi hade den stora glädjen att ha med oss, tillsammans med hennes familj. Förutom att dansa för oss, läste Vrinda högt ur sin bok “Sita’s fire” som hon författat och som illustrerats av hennes mor Annapurna devi dasi. Naimisaranya, Vrindas dotter, sjöng för oss Hanumanchalisa, ackompanjerad av sin pappa Vishvambhar das. 
Vishvambhar das delade frikostig med sig av sina talanger genom att leda flera kirtans och Gaura arati och han tog sig också tid att träffa barnen i trädgården tillsammans med Madhava das och Vrindavan Kirtan das. I flera år har barnen fått en sådan personlig kontakt med Madhava das, som alltid tar sig tid att inspirera dem till kirtan och bhakti yoga. Vishvambhar prabhu gav också en inspirerande sista klass, innan alla skulle ut på harinama i Stockholm och påminde oss om att Sri Vrindavans lotusblomma finns i våra egna hjärtan.

Madana Gopal devi dasi, som jobbar som gurukulalärare i Mayapur, kom en vecka innan festivalen för att leda en teater-workshop för unga flickor på Almvik. Resultatet blev  föreställningen ”Krishna`s headache” som rörde allas hjärtan och orsakade tårar hos många i publiken. Murali Gopal prabhu, som arbetar vid Bhaktivedanta Institute i Florida, presenterade en del av sitt arbete med att använda sina kunskaper i matematik och fysik för att lära ut den vediska kunskapen. 

På lördagen anordnades en ”Holy Name Day” samt abishek för Pancha Tattva. Madhava das, Vrinda, Vishvambhar das, Vrindavan Kirtan das m fl bjöd på fantastiska kirtans. Avslutningen på hela festivalen var att med ett stort harinam dela med oss av all den inspiration vi fått under veckan till människor i Stockholm. 
Det var en varm vecka, inte så lätt för många, och ändå var de flesta på glatt humör, hårt arbetande, hjälpsamma och uppmärksamma under programmen. Köket var fyllt med kirtan och glada hängivna och utan alla frivilliga som hjälpte till med städning, servering, donationer och annat skulle det varit svårt att ha en sådan festival. Vi är tacksamma för all hjälp och inspiration som de hängivnas närvaro ger oss och ber att få växa i vår förmåga att vara tjänare till de hängivna!

Skriven av Sriprada devi dasi

Titta på vår film om teaterföreställningen: 
"Krishna gets a headache"

youtube

Ratha yatra i Stockholm

Jag var på Medborgarplatsen cirka två timmar innan Ratha Yatra-vagnen skulle komma med Herren Jagannatha, Baladeva och Subhadra. De startade på Nytorget och skulle gå Renstiernas gata, Ringvägen och sedan Götgatan fram till Medborgarplatsen. Musikgruppen ”Mayapuris”var på scenen och försökte ställa in ljudanläggningen med hjälp av Ruci das och Raktambara das.Det gick inte bra. Det small otäckt och det var obalans i systemet. Alla tält, stolar och skyltar med mera var redan uppsatta. Och vi väntade. Till slut hördes kartalas, mridangas och ”hare krishna hare krishna krishna krishna hare hare...” avlägset bortifrån Götgatan. När processionen kom närmare tog kirtan extra fart och till min glädje såg jag en ovanligt stor samling av hängivna runt vagnen! Så många indier hade slutit upp detta år! Jag gick ut på gatan för att möta upp.

Entusiasmen var helt överväldigande! Det krävdes en extra sväng för att komma in på Medborgarplatsen, men trots att jag försökte dirigera Parasurama das, som styrde vagnen, kom den för snävt på och det var omöjligt att komma in mellan stolparna och vagnen måste backa lite först innan man tog ut svängen. Indierna och alla andra var extremt entusiastiska; de sjöng och drog med stor kraft, poliserna och andra försökte göra sig hörda, en person var nära att krossas mellan vagnen och en stolpe! Till slut kom vagnen in på torget under öronbedövande och triumferande kirtan och tillrop; Jaya Jagannatha Jaya Jagannatha! Vagnen med Gudsgestalterna ställdes vid sidan av scenen så att De kunde glädjas åt festivalen. Kamala Priya mataji, som var konferensier, talade några inledande ord och puja för Herren Jagannatha, Baladeva och Subhadra inleddes.

Smita Krishna Swami gav ett tal. Mayapuris började sitt kulturella program med fantastiska kirtans, bhajans och dans. Väldigt medryckande och ibland finstämt! Deras framträdande var till och med över förväntan! (Ljudanläggningen fungerade utan minsta problem!)Med hjälp av tjänstvilliga indier kom prasadamdistributionen igång under ledning av Tribhangasundara das; 1050 tallrikar serverades med utsökt prasadam tillagad av Rasacarya das, Krishna Balarama das och andra. Över hela Medborgarplatsen kunde man se människor som åt prasadam med god aptit.

Mukunda Prabhu gav ett tal, olika kirtaniyas tog vid efter Mayapuris; Parasurama das och hans grupp, Mandaleshvari mataji m fl. Hela festivalen var en succé! Denna succé hade förberetts med många, många möten, telefonsamtal, sms och what's app-meddelanden ända sedan januari! Pelle Händén hade gjort en vacker affisch och hjälpt till med facebook-annonsering och många, många hängivna hade givit stora eller små donationer. I ett ganska tidigt skede av förberedelserna blev jag kontaktad av Chitra Paul (Bangiya Sanatana Samaj och ordförande i Hindu Forum Sverige) och Somil Sharma (Hindus in Stockholm) och de erbjöd sig att hjälpa till med att bjuda in de indiska församlingarna i Stockholm och försöka samla in donationer!

Jag och Kamala Priya mataji besökte Hindu Mandir i Helenelund och Ganeshtemplet i Farsta och bjöd in dem till Ratha Yatra. Vi fick ett väldigt fint bemötande! Det bildades en grupp med indier och vi hade tre möten där antalet deltagare ökade för varje gång. Somil Sharma gjorde en egen facebook-sida och bjöd in många indier och uppmanade dem att hjälpa till med tjänst och donationer! Vi fick massor av grönsaker, bröd och frukt  i donation från Stora Coop i Södertälje, Saltå Bageri och Biodynamiska Produkter i Järna. Ekonomiskt gick vi precis plus minus noll genom stora själars försorg : )       Srila Prabhupada introducerade Ratha Yatra först i San Francisco och sedan över hela världen och vi försöker följa honom i fotspåren genom att arrangera Ratha Yatra i Stockholm! 


Skriven av Janesvara dasa

Titta gärna på vår film från Yatra Ratha festivalen.

youtube

Signe

Vår allra käraste Signe har lämnat oss. Signe var en av våra äldsta kor, hon skulle ha fyllt 20 år i höst. Signe räddades undan slakt för 14 år sen och flyttade då hit till Almvik. Anledningen till att man ville slakta henne var att hon drabbats av en smittsam antibiotikaresistent bakterie i sitt juver. Hon var dräktig, men det struntade man tydligen i eftersom man i konventionell djurhållning ju i första hand ser till lönsamhet. Som tur var för Signe arbetade en dräng på gården, vår vän Anders, som blivit mycket fäst vid henne och som därför beslutade sig för att köpa henne och ta henne till Almvik. Några månader efter att Signe kommit till Almvik så föddes henne lilla kalv som döptes till Sita. Signe gav kopiösa mängder mjölk utöver det lilla Sita konsumerade. Det var en utmaning för templet och byn att ta vara på all mjölk och ibland körde man och lämnade mjölk på Korsnäs gård också. "Normalt” ger kor gradvis mindre mjölk efter ett tag och då sinas de och är torra tills de föder nästa kalv. Men kor som känner sig trygga i en goshalla (en fristad för kor) ger ofta mjölk mycket längre, ofta i flera år. Men Signe var i detta avseende väldigt speciell. Hon har nämligen gett mycket stora mängder mjölk i långa perioder under alla dessa 14 år utan att ha fött fler kalvar! På grund av hennes kroniska sjukdom så fick hon då och då utbrott av juversjukdomen mastit så därför försökte vi under senare år att hålla henne sinlagd. Men hon envisades med att om och om igen börja laktera (mjölka).

Det senaste året började hennes hälsa bli svagare och för några veckor sen började hon ge massa mjölk igen och tyvärr fick hon också nu åter en infektion, men då hennes hälsa redan var svag så blev hon sämre än vanligt. Vi tillkallade veterinär två gånger och hon fick medicin, smärtstillande och extra vatten. Dagen innan hon lämnade så var hon därför lite piggare och åt med ganska bra aptit trots att hon var liggande. Många av oss trodde att hon skulle återhämta sig, men samtidigt fanns en oro för hennes liv eftersom hon aldrig varit så illa däran förut. Under natten lämnade hon sin kropp och gick vidare för att tjäna Krishna någon annanstans. Det verkar som att Krishna i form av översjälen, Paramatma, inspirerat de hängivna, för när jag pratade med olika hängivna dagen efter så visade det sig att den ena efter den andra hade gått upp till Signe under eftermiddagen och kvällen dagen innan. Flera hade borstat henne, sjungit för henne, chantat Hare Krishna-mantrat och pratat med henne. Omkring 15 stycken hängivna totalt, både vuxna och barn, var där och under natten så var Srila Prabhupada närvarande genom att en CD-skiva med hans bhajans spelades i högtalarna.

Vi är väldigt tacksamma för att Signe kom till oss. Många var särskilt fästa vid henne eftersom hon hade en väldigt vänlig och personlig stil. Hon var alltid mycket tålmodig, moderlig och ovanligt medveten om vad som pågick omkring henne. Hare Krishna!

Titta gärna på vår film med Yogindra prabhu,
som berättar om Signe.

youtube

Halm- och höbrist i torkans spår

På grund av den extremt varma och torra sommaren så blev det en ovanligt mager höskörd och vår vanliga tillgång på halm fanns plötsligt inte alls. Vi har letat med ljus och lykta efter möjligheter att köpa halm, men efterfrågan och utbud styr ju priserna som nu plötsligt blivit mångdubblade. Som tur var fick vi plötsligt kontakt med en gård på Mörkö som hade halm till överkomligt pris. Det är ändå en ovanligt stor utgift för oss eftersom de behövde fraktas med traktor en bra bit och vi fick anlita en grannbonde som trots att han just då hade ett mycket hektiskt schema, var snäll och hjälpte oss. Vi skulle därför vara ytterst tacksamma för donationer för detta syfte. Halmen används både som foder och för kornas djupströbäddar. 

Vi har nu swish-nummer: 123 680 0841 och även SEB kontonr: 53541033630. Vårt bankgironummer är 587-7329. En halmbal kostar 370:-/styck (inkl.moms) och vi köpte närmare 30 stycken. Vi kommer att behöva köpa in tio balar till för att täcka behovet under vintern. Vi vill också varmt tacka vår Almviks bagerska, Srivatsa devi dasi, som sponsrat 10 stycken halmbalar med 3750 kr och Sraddha devi dasi som på eget initiativ gått ut och samlat in pengar till halm! 
Men alla bidrag, stora som små, uppskattas varmt! Våra kor hälsar Muuu

”Mother cow is the personification of the motherly energy. The day when there will be no cows left in this world, it will be bereft of a mother and thus no other living entity will survive. The cow is the opulence of the material world. The sages survive on the cows, and various religous activities are performed by the support of the cows. ” (Mahabharata, Anusasana parva, chapter 145) 

 


Pandava-sena besöker Almvik!

Vi fick besök av en grupp ungdomar från England. Varje år arrangerar de en resa och i år kom de till oss. Det var en imponerande upplevelse, de var över 100 personer, varje dag var full av aktiviteter. De hade bjudit in Sacinandana swami, Visakha dasi och Gauranga das – under tio dagars tid tog de över Almvik med levande, djupsinniga, innerliga, praktiska sessioner baserade på Herren Caitanyas liv och egenskaper, kvällarna var vigda åt teater och kirtana, det hela mynnade ut i en gemensam harinam i Stockholm.

Deras konferencierer såg till att allt rullade på i raskt tempo. Vi som bor på Almvik var välkomna att delta i föredrag och kirtana och våra ungdomar – som speciellt uppskattade det fokuserade Krishnamedvetna upplägget - ingick som en egen grupp. De var mycket nöjda med vistelsen och vi hoppas de kommer tillbaka! Det är underbart när Almvik fylls till hela sin kapacitet med Krishnamedvetna aktiviteter och hängivna!

Skriven av Labangalatika devi dasi

Titta gärna på vår film med Yogindra prabhu,
som berättar om Signe.

youtube

Dikt av Aristaha prabhu

Jag tog en promenad runt templet
Sent på eftermiddagen
På vägen framför mig låg löven gula röda
Tidigare så smyckade de träden nu var de döda

Molnen täckte himlen nästan helt
Vinden blåste höstlik lite kall
Jag fylldes av en känsla av förgänglighet
Tidens oerhörda makt var märkbar liksom dödens starka närhet

En vän som rördes lätt av dödens hand kom till min kännedom
I varje ögonblick dödens ögon täcker allt
Kroppen är en svag soldat som sviker oss
Timglaset strömmar strömmar ut sin tunna sand

Men mitt bland molnen tunga grå
En strimma klarblå lyste fram
En dörr till högre världar stod på glänt
Mitt nästa liv en gåva en rikedom att nå att tacksamt få

Att ta emot ej med hjärtat fyllt med ånger skräck och rädsla
Men att modigt ta ett oundvikligt steg
Över gränsen till ett annat fjärran land
Där marken är täckt av cintamani stoft istället för sand

Universum genomströmmad fylld av gudomlig frid
I varje grässtrå varje litet löv och vattendroppe
Jag finner Krishnas energi och nåd strömma mot mig
Det är en gudomlig lek Han skapat för att rädda mig och också dig

Från okunnighetens illusionens svåra lidande
Själen nedkastad i en djup brunn
Vi är likt en fågel fångad i en bur
Buren är den materiella kroppen själens fågel sjunger i moll inte i dur

Men Krishna öppnar burens dörr
Han sänker ned en räddande lina i brunnens djup
Det finns en oförklarlig djup barmhärtighet en evig gryning lyser
Ett land där solen aldrig går ned där blottas kärleken förlåtelsen Gud för oss alltid hyser


Srimad Bhagavatam: 4.12.10

…."Antingen systemet kallas monarki eller demokrati, är naturligtvis korruptionen densamma. I dagens situation finner vi det demokratiska statsskicket med dess olika partier, men alla är upptagna med att försöka behålla sin ställning eller se till att deras parti behåller regeringsmakten. Politikerna har knappast tid att tänka på befolkningen, vilken dom belastar med tunga skattebördor, i form av inkomstskatt, omsättningsskatt och många andra skatter…och dessa skattepengar förslösas på ämbetsmännens och regenternas höga löner".


Redaktionen:

Mukunda das

Malyahari-kunda dasi

Jivakesa dasi

Pelle Händén

Kontakta oss gärna om ni har några synpunkter och idéer nytt@almviksgard.se


facebook


www.almviksgard.se
© ISKCON Krishnarörelsen 2018 International Society for Krishna
Consciousness No:815600-0120 Founder-Acarya His Divine Grace A.C.
Bhaktivedanta Swami Prabhupada Almviks Gård, 153 95 Järna 08-551 520 50

Du får detta nyhetsbrev eftersom för att du har skrivit upp dig på vårt nyhetsbrev. Skulle du vilja avsluta din prenumeration, klicka här.